Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tham inte alls tam

De röda blommorna i den grå rabatten av politiker är allt för få. Mycket beroende på att våra partier inte anser sig ha plats för dem, trots att deras närvaro är nödvändig då den skapar spänst inom annars tämligen ospänstiga organisationer.

Annons

Carl Tham är en av de där röda blommorna i den grå rabatten. I fredags gick han ut på DN-debatt i ett utspel om att borgfreden mellan Socialdemokraterna och Moderaterna är ett kärleksbarn som tjänar båda partierna väl i brist på förmågan att göra EU till en inrikespolitisk angelägenhet. Vilket på många sätt kan sägas vara en korrekt analys av det hela.

Precis som Carl Tham påpekar finns det ett gemensamt intresse i att inte göra EU till en valfråga. Inte minst för Socialdemokraterna, även om samtalstonen kring EU inom partiet förvisso hyfsats och EU-kritiker inte längre nödvändigtvis är ett epitet som bjuder på en enkelbiljett rakt ut i kylan. Men okomplicerat är partiets förhållningssätt till EU inte trots detta, vilket i lika delar består av de interna konflikter som de olika förhållningssätten till EU skapat och det faktum att partilinjen på området har svagt stöd bland många Socialdemokratiska väljare.

på den politiska elitens förhållningssätt till EU och medborgarna är onekligen både klarsynt och uppfriskande för att komma från någon som själv under så lång tid tillhört just den politiska eliten:

Och tyvärr visar bland annat hanteringen av Lissabonfördraget på just detta, att den politiska eliten inom EU inte avser låta medborgarna sätta stopp för planer som stakats ut av eliten. Något även Carl Tham lyfter fram i sitt inlägg:

Det finns en diskrepans mellan eliten och befolkningarna, en diskrepans som det tyvärr finns små ambitioner att överbrygga. I stället har unionens politiker valt att tvinga fram sin vilja helt på egen hand genom att som i Sverige överlåta åt riksdagen att godkänna Lissabonfördraget där en majoritet av beslutsfattarna är för fördraget, i stället för att hänge sig åt en folkomröstning med osäker utgång.

Kritiken Carl Tham framför angående det nationella förhållningssättet gentemot EU från Moderaterna och Socialdemokraternas sida är därför legitim. I det nationella politiska samtalet är EU alltjämt en främmande fågel, trots att EU-politik är svensk politik.

den debatt kring EU som Carl Tham tycks efterfråga från inte minst Socialdemokraternas sida krävs dock ett långt mer okomplicerat förhållningssätt till EU än dagens. Så länge partierna är oförmögna att hantera EU och de olika synsätten som finns i förhållande till organisationen internt, kommer man inte heller vara förmögna att föra ett samtal med medborgarna på området.

Socialdemokraterna har kommit en bit på vägen. Att placera EU-kritikern Marita Ulvskog som förstanamn på valsedeln må ha varit ett strategiskt drag för att matcha Junilistan som toppar med Sören Wibe. Men det visar också på att samtalstonen mellan de två falangerna inom partiet mjuknat något.

Det betyder dock inte att det inte än är långt kvar till den dag då Socialdemokraterna har förmågan att se epitetet EU-kritiker som en form av synonym för EU-vän.

Att vara emot ökad överstatlighet och maktförskjutning är inte samma sak som att vara emot EU.

Men det är en insikt som tyvärr inte sjunkit in i den Socialdemokratiska partiorganisationen ännu. Därför får medborgarna också nöja sig med en månad av intensivt valkampanjande inför parlamentsvalet. I stället för ett kontinuerligt samtal kring EU. I väntan på att partiet ska förlika sig med det faktum att synen på EU aldrig kommer att bli samstämmig inom Socialdemokraterna.

 

Mer läsning

Annons