Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad göra?Ingenting!

Om ett år, lite drygt, stämmer väljarna av med högerregeringen; lyftes landet under dessa fyra år? Ökade friheten, minskade utanförskapet och användes skatterna till allas vårt bästa? Kort sagt, har vi fått det bättre?

Annons

Svaren kan läsas ut ur arbetslösheten, tillståndet i de offentliga finanserna och hur den svenska modellen har renoverats, eller restaurerats. Oddsen inte de bästa för regeringen, och det blir värre. Tiotusentals varsel väntar på att lösas ut och lägga sig över den redan svindlande arbetslösheten; i går 9,8 procent. Det är över en halv miljon, varav en tredjedel hotas av permanent arbetslöshet. Om ett år, lagom till valet, kan det vara 12 procent. Redan i dag är ungdomsarbetslösheten 30 procent.

Den internationella krisen kan inte regeringen göra så mycket åt och den exportrelaterade arbetslösheten drar iväg. Men det går att göra något för att bereda landet inför den uppgång som kommer. Fler i skolan, fler i yrkesutbildning, klimatsmarta investeringar och en offentlig sektor som håller ställningarna.

Det viktigaste är inte så svårt, om ideologierna ställs åt sidan och landets bästa lyfts fram. Regeringen som inspiratör och ingjutande av mod och framtidstro; Reinfeldt tar täten mot bättre tider. Folklig mobilisering, ungefär. Och rättvis fördelning av resurserna, inte utdelning av skattelindring till de redan besuttna.

Ingenting av detta låter sig ens anas. Statsministern är upptagen med EU, finansministern talar mest om att sitta till, ”stabilitet”, och Sven Otto Littorin gör ingenting. Besvärjelser redan uttalade (skitår) och tvingande regler att ta vilket jobb som helst, var som helst, har inte givit annat än folklig vrede. Att högern låter marknaden reglera arbetslösheten förvånar inte, men att regeringen inte ens samlar ihop sig till utdelning av fromma förhoppningar är ändå märkligt. Reinfeldt tittar på. Sedan tittar han åt något annat håll.

Mer läsning

Annons