Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var du där?

Ettusenfyrtiotvå evenemang. Så många var årets officiella programpunkter under Almedalsveckan. En vecka som är för politiskt intresserade vad Way out West är för popintresserade. Men i stället för att samlas kring musiken, dricka öl och umgås gör man det kring politiken i Almedalen.

Annons


Almedalsveckan är egentligen den enda tidpunkt då politiken upphöjs till något glamoröst i Sverige. Nästa år är det riksdagsval, men i Sverige lär vårt riksdagsval 2010 knappast bli vad presidentvalet var i USA 2008. Sverige saknar politiska superstjärnor. Politiken är uteslutande kopplad till det förvaltande snarare än det visionära. Vi överlämnar på många sätt makten i politikernas händer för att förvalta den, snarare än med krav på att den ska användas som instrument för att förändra.

Men å andra sidan har vi inte heller ett samhälle där människor står utan sjukförsäkring och tvingas gå till arbeten där lönen för en heltidsanställning inte går att leva på. Vi har det bra. Även om många skulle kunna ha det bättre. Kanske är det också därför vårt förhållningssätt till den politiska makten är tämligen lojt.

På Expressens ledarsida krönikerades det i början av veckan om att det är i Almedalen man möts. Ja. Om man är en del av Sveriges politiska klass, är lobbyist eller tillhör mediaeliten, som Godmorgon världen klassade journalisterna som häckar i Almedalen. Men makten är precis lika koncentrerad och Stockholmsbaserad i Almedalen som den är under årets övriga dagar. Almedalsveckan synliggör maktkoncentrationen. Vill du veta hur den svenska eliten ser ut? Boka resan till Gotland redan nu inför nästa års politikervecka. Räkna dock inte med att hitta ett hotellrum. De är fullbokade sedan år tillbaka. 2010 är det valår och då kommer Almedalen att koka. Jag lär också vara där. Det ingår i jobbet. Är det valår ska man vara där. Så är det bara.

Det går inte att avfärda Almedalsveckan som fenomen. Debatten och samtalet kring politiken är koncentrerat i både tid och rum. Tiden och platsen används till politiska utspel, debatter, föredrag, middagar och mingel. Allt med målsättningen att försök influera, påverka och knyta kontakter.

Almedalen är av betydelse för de som är där. Men även för de som aldrig varit där. Politiken formas utanför Visby, men ofta sker utspel där som kommer att påverka oss långt efter det att politikerveckan är över. Platsen är väl vald för att få uppmärksamhet. I Almedalen är politiken i absolut fokus. Hela tiden. Utan undantag. Om så bara för en vecka om året.

Kritiken mot Almedalsveckan finns där. Och den handlar ofta om de osunt nära relationerna mellan de som granskar och de som ska granskas.

Almedalsveckan är förvisso en plats där kontakter knyts och eliten står sida vid sida med varandra på Donners brunn och dricker öl. Men de som dunkar varandra i ryggen i Almdalen gör det även under årets övriga 51 veckor. De eventuellt osunda relationer som odlas i Almedalen odlas även resten av året. Den lilla ytan gör bara det hela något mer synligt än det är i vanliga fall.

Almedalen är en politisk festival, en tillställning som sätter politiken i fokus, som utgör en sommarledigt klädd mötesplats snarare än ett stramt toppmöte. Den där veckan i Visby fungerar ungefär precis som vilken annan festival som helst, det är de hängivna som åker dit; De som jobbar med politiken oavsett om det är som lobbyist, journalist eller politiker.

Det handlar om makt. Det handlar om inflytande över agendan. Mycket är ytligheter och en handel med åsikter och ståndpunkter i hopp om någons öra. Somligt är lätt snuskigt eftersom det som ska köpas är demokratiska beslut.

Men i Almedalen finns också en omfattande entusiasm och intresse för politiken. Därför är också Almedalsveckan ett välbehövligt erkännande av den politiska makten och dess funktion som samhällsomvälvande kraft. Här tas politiken på det allvar som den förtjänar.

Mer läsning

Annons