Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ordförandeskapet – det stora spektaklet

Så har det då dragit i gång. Det spektakel som ska pågå i ett halvår och påstås vara så stort att medierna gör en jätte av Fredrik Reinfeldt. Att det kostar 1 miljard kronor där överdådiga matfrosserier slukar en stor del, sägs det inget om.

Annons

Spektaklet drog sålunda i gång på Skansen. Där bland andra Fredrik Reinfeldt, Margot Wallström och Barosso framträdde.

Reinfeldt inledde med att som väntat prata om fred, välstånd, miljö etcetera. Men sannolikt är talet om detta lika lite förpliktigande som 50 års prat om att göra Östersjön till ett rent hav.

Margot Wallström, som inte vet vad demokrati är, tryckte givetvis på att EU är ett fredsprojekt och den största demokratin. Hon som myntade begreppet deltagardemokrati. Som om inte all demokrati måste vara deltagande om den ska göra skäl för namnet!

Ja, Barosso hade inte mycket att säga. Men han har ju hitintills inte uträttat något progressivt utan kommer historiskt att vara den som tog ifrån arbetare och löntagare deras rättigheter.

Bildt försökte få oss än en gång att tro att han har så mycket att göra att han inte ens kunde vara med på det samlade fotot. I verkligheten står det han uträttar av betydelse, i omvänd proportion till hans myckna resande.

Det värsta av allt är emellertid att arbetarrörelsen (parti och fackföreningsrörelse) inte har någon strategi för att återerövra arbetarnas och löntagarnas rättigheter.

Givetvis måste utstationeringsdirektivet ändras och kollektivavtalen återupprättas igen. Eller är detta vad som blev av det stora socialistiska projekt som Socialdemokraterna påstod att EU var, när man lurade in oss med massor av falska förespeglingar.

I stället ser vi ett allt mer mörkblått Europa där arbetarnas och folkets rättigheter beskärs på alla områden. Sverige, Danmark som jämte Norge legat i främsta ledet vad gäller demokrati, arbetarnas rättigheter, kollektivavtal, arbetsmiljö, arbetarskydd, jämställdhet etcetera får nu vara med om en tillbakagång som medborgarna aldrig kunnat ana.

Det som nu behövs är att världens en gång starkaste fackföreningsrörelse tar upp kampen på allvar och kräver att den svenska modellen ska återinföras. Om inte, blir det strid.

Som född i en statarstuga är det med stigande vrede jag bevittnar en förändring som kallas utveckling men i själva verket är en tillbakagång för arbetare och folket, på flertalet områden, till förmån för en ohämmad marknadskapitalism.

Gävle

Mer läsning

Annons