Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pillertrillande

/
  • hot mot vår hälsa. Antibiotikaresistens utgör ett allvarligt hot mot vår hälsa. Och det är bråttom att hejda utvecklingen. Stoppa den kan vi tyvärr inte ens längre.

Antibiotikaresistens utgör ett omfattande hot mot vår hälsa. Trots det fortsätter vi överanvända antibiotika, slarvar med hygienen inom vården och övervakningen av de resistenta bakterier.

Annons

I stället för att se till vår gemensamma nytta tenderar vi att se till egennyttan. Men att använda antibiotika mot något som antibiotika varken gör till eller från för, är att förstöra för både oss själva och andra. Den gemensamma nyttan är alltid även egennytta. Men trots detta fortsätter utskrivningen av preparat vi egentligen kan vara utan. Luftvägsinfektioner behandlas exempelvis fortfarande ibland med antibiotika trots att 80–90 procent blir friska inom en vecka även utan antibiotikabehandlingen.

Och så fortsätter resistensutvecklingen som riskerar omöjliggöra omfattande operationer med påföljande hög infektionsrisk och behandling av cancerpatienter.

Att patienter kräver verkningslösa mediciner är förståeligt. Är vi sjuka vill vi bli friska. Och eftersom hela vårt samhälle har bråttom har vi också bråttom att bli friska, i stället för att ge kroppen tid att läka sig själv, vilket den ofta klarar av att göra. Att läkare skriver ut preparat vi egentligen borde spara på för att upprätthålla deras verkningsförmåga är däremot obegripligt.

Antibiotika kan bara bota bakteriella infektioner. Antibiotika är helt och hållet verkningslöst mot virus. Det betyder att det inte går att bota förkylningar och influensa med antibiotika. Även om vi uppenbarligen gärna försöker.

Säger läkaren att du ska ta dina piller i 9 dagar ska du ta dem i nio dagar. Inte i åtta.

Resistensutvecklingen är i dag ett så omfattande problem att vi snart riskerar en situation där människor kommer dö av lunginflamationer igen. I slutändan riskerar vi nå en punkt när vi antibiotika-kurerat oss tillbaka till perioden före antibiotikans upptäckt, vilket skulle innebära att bland annat organtransplantationer och behandling av cancerpatienter skulle bli en omöjlighet.

Ansvaret för att bromsa resistensutvecklingen ligger på sjukvården och på politisk nivå. Men vi har också själva ett ansvar. Som bland annat går ut på att tvätta våra händer och ta antibiotika enligt föreskrifterna när vi väl får det ustkrivet. Något som knappast kan klassas som en omöjlig uppgift.

Och trots att det hela är mycket enkelt, trots att vi är medvetna om riskerna med att inte ta hotet antibiotikaresistensen utgör på allvar. Trots detta tycks det vara väldigt svårt att bromsa en utveckling vi redan drivit så långt att vi inte längre kan stoppa den.

Mer läsning

Annons