Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pirjo fick livskraften tillbaka i syrummet

/
  • FIRAR LIVET. Pirjo Janssons föräldrar heter Carita och Matti, skildes åt innan Pirjo föddes, och Pirjo lämnades för adoption. För 30 år sedan hittade Pirjo sin biologiska mor, som då bodde i USA, och 15 år senare fadern i Finland. I dag ställs Pirjos levnadsberättelse ut i hela Norden, i form av en vepa som heter Celebrate life.  Foto: Pernilla Wahlman

Annons

 

Det som började med en passion, ett barn vars föräldrar skildes åt innan det föddes och adoption har i dag resulterat i en stor vepa som heter fira livet; ”Celebrate life”.

Konstnären heter Pirjo Jansson och i augusti var vepan utställd vid The Festival Of Quilts i National Exhibition Centre i engelska Birmingham. Nu visas den i hela Norden.

Men, för bara några år sedan förmådde inte Pirjo uträtta något över huvud taget.

Hon var sjukskriven för utmattningssyndrom och en dag frågade hennes kurator vad hon kunde tänka sig göra om dagarna.

– Jag svarade ”Jag vill ha en stor tom målarduk, en stor pensel, färg och börja måla”.

Kort därefter upptäckte Pirjo ett annat sätt att uttrycka sig i en hobbyaffär. Lapptäcksteknik. Hon köpte symaskin, tyg att göra lappar av, sax, tråd och böcker om lapptäcksteknik och började sy.

Hon har också en säng i sitt syrum.

– Ibland måste jag upp om nätterna och skissa på nån idé eller laborera med färger. Men eftersom nyanser är en grundläggande del av lapptäckstekniken och färger förändras i ljus och mörker måste jag i alla fall jobba nattetid.

Pirjo har dokumenterat sina arbeten med arbetsbeskrivningar, berättelser och foton.

Inför intervjun har hon läst på och upptäckte då att dokumentationen också är en slags dagbok.

– Så här i efterhand ser jag kopplingen mellan mina arbeten och mitt liv. Jag hade inte en tanke på att det jag gör varit ett sätt att bearbeta. Annars är jag inte mycket för att gräva i det förflutna, utan gläds hellre över nuet. Som barn var jag orädd, stark och full av tillförsikt.

Full av tillförsikt var Pirjo också 1982 då hon, efter endast telefonkontakt, för första gången träffade sin biologiska mor.

– En dag ringde hon bara och sa ”nu kommer jag”.

Pappa Matti fick Pirjo hjälp att hitta genom en finsk forskare, som forskade om finska adoptivbarn. Och samma dag hon fick faderns adress träffades de.

– Men vad skulle jag säga? Jag kunde inte säga att jag var hans dotter, så jag sa ”Vi har en gemensam bekant, som du träffade i Sverige 1953”.

– Han förstod på en gång att jag var hans dotter och tog om mig.

I ”Celebrate LIFE” finns förutom Pirjos liv, även det hon kallar den gyllene tråden. Enligt henne själv är den länken mellan livet på jorden och universum, och när vi dör brister den.

Pirjo visar mig ett litet arbete, där hon frångått kvadraten som form; en stor grön våg och en liten vit triangel.

– När min man Mats-Olof och jag seglade utanför Lerwick utanför Shetlandsöarna förra sommaren sköljde en jättevåg över båten.

Om Pirjo, som arbetar inom Gävle kommuns anhörigstöd, tillbringar all ledig tid i sitt syrum?

– Jag skulle kunna sy åtta timmar om dan, men förutom båten har vi också en motorcykel. När jag var liten och min adoptivpappa och jag åkte mc satt jag med på tanken. Allt hänger ihop.

Mer läsning

Annons