Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rasism, kärlek och husdjur

Jag bläddrar igenom anteckningarna från min resa på Västbanken; vi körde in i en bosättning men inte den där svenska Assa Abloy under några år tjänat pengar på en olaglig fabrik. När Diakonia lyfte fram detaljerna tog det några timmar och sedan löfte om att låsa fabriken, och flytta in den i Israel.

Annons

Men Svensk israelinformation, notoriskt desinformativ, svarade med att 3 500 palestinier nu blir utan jobb. Verkligheten är en annan, bara en palestinier bland 100 anställda. Samma utsortering där som på resten av Västbanken, och Israel.

Palestinierna är andra, eller tredje klassens medborgare. Israel är i praktiken uppdelat som det rasistiska Sydafrika, palestinierna är tjänare, israelerna herrar. Och våld en naturlig del av vardagen.

En majoritet av israelerna kan leva med det här, så länge USA lyfter in miljarder dollar i ekonomin. Fred, eller tvåstatslösning, i vår tid blir det inte.

Nu går Israel mot nyval och seger för den oförsonliga höger som leds av Benjamin Netanyahu. Han lämnar inte en millimeter till palestinierna.

Vi mötte Dan Diker, en av den militanta högerns talesmän, och han var tydlig: Netanyahu har lösningarna. Västbanken en del av Israel, Jerusalem odelbart. Inga kompromisser. Palestinierna bör flytta eller flyttas till Jordanien eller andra arabstater. Ingen plats för dem i den judiska staten.

Svensk israelinformation är en del av den höger som i praktiken ger sitt stöd till den sortens rasåtskillnadspolitik.

Men stöd Diakonia; www.diakonia.se

Jag tog ut ett litet förskott på kulturåret och bänkade mig för en stunds folklig underhållning. Jag hamnade i en direktsänd repris från förra året (det var känslan); vilsna aktörer på en arena som tycktes både för stor och skrämmande.

En otäck känsla under den följande natten: Är det roliga slut nu?

n Birgitta Johansson, informationsansvarig på Stora Enso, säger så här till dem som ännu en tid är kvar på fabriken i Norrsundet: ”Om man inte producerar behöver man ingen morot”. Därför ingen bonus. Och, tillägger hon, den som får sparken några månader tidigare får ju mer tid att söka nytt jobb.

Så talar maktens arroganta tjänare.

n Janne Josefsson har förvandlat ”Debatt” till en timmes gapig och skränig ståndrätt. Inget vettigt blir sagt, ingen ges tid att säga något, inte ett ord som gör en enda människa klokare. Och snart får han en timme till.

En morgon hör jag radions Östeuropakorrespondent Kjell Albin Abrahamsson analysera Jörg Haiders politiska gärning; en stor politiker som gjorde mycket gott för Kärnten och Österrike. Missförstådd. Den svenska versionen; främlingsfientlig, högerpopulist, delvis nazistsympatisör genomfalsk. En bild sprungen ur den inskränkta svenska vänsterns trånga världsordning. Kjell Albin själv är inte sån.

Börsen störtar mot avgrunden, världskapitalismen faller samman, jobben övergår i massarbetslöshet, ekonomierna söker skydd hos stater, och mitt sparande har raderats ut. Vem vågar ringa banken för att få de senaste siffrorna? Inte jag.

Skall jag nu dra in de kronor jag varje månad sätter av, men som direkt förvandlas till en minuspost? Jag får prata med min finansiella rådgivare Ellen.

Men det finns ju andra problem, som homosexuellas rätt att gifta sig, ingå äktenskap. Regeringen kan falla på den frågan, om inte de kristnas parti backar.

Riksdagen röstar snart om den saken och en majoritet väljer kärleken framför dogmatism, inskränkthet och religiös fundamentalism.

När Tomas Tobé, vår lokale företrädare för kärlekens universella gemenskap, tillåts ingå äktenskap sänder jag mina allra varmaste välgångsönskningar.

n Tillfälligheterna ger mig en närbild av vård av äldre i hemmet. Personal nästan ständigt närvarande, lyssnande, samtalande, uppmuntrande. En nästan rörande bild av det starka samhället.

n En diskret ståplats i kyrkan är väl inte att begära för mycket? En timme bara, sedan måste jag åka söderut och tumla om med barnbarnet. Jag återvänder i god till Strömvallen och därefter till en annan kyrka för en stunds prat om samtid och det som förevarit i ett långt liv.

Om Jimmy kan kan väl jag; dra igång ett nytt parti, vinna folkets kärlek och efter ett tag stiga in i riksdagen. På mitt program: Rättvisa åt det arbetande folket. Ner med överklassens arroganta snobbar. (Jag har några namn). En arbetsmarknad som öppnar sig för ganska outbildad ungdom, alla sorters invandrare (också de med annan färg) och en pension som går att leva på.

Det bör räcka.

Ett avsuttet landstingsråd erbjuder mig en kattunge. Så vänligt, men jag avböjer. En hundägare prisar tidiga morgonpromenader. Inget för mig. Men en papegoja? Onödig symbolik där.

Mer läsning

Annons