Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

S & M

Socialdemokraternas Mona Sahlin och moderaternas Fredrik Reinfeldt var knappast de eldigaste debattörerna i Agenda i söndags. Kanske inte så konstigt, eftersom det trots allt handlar om två ledare som sitter, som det heter på ren svenska, mitt i skiten.

Annons

Mona Sahlin visade sig under förra veckan trots allt inte vara så olik sin företrädare Göran Persson. Men till skillnad från Göran Persson har Sahlin inte auktoritet nog för att piska sitt parti till lydnad. Efter ett beslut endast förankrat på Sveavägen 68 om samarbete med miljöpartiet tvingades Sahlin till dementi. En prestigeförlust för Sahlin, och ett agerande som återuppväckt kritiken mot henne.

Fredrik Reinfeldt verkar däremot ha partiet på sin sida. Men i stället en hel nation och konjunktur emot sig. Valdagens stöd för den borgerliga politiken är sedan länge borta och nu duggar dessutom varslen tätt. Att i ett sådant läge inte förmå förklara för sina väljare hur regeringen skall lyckas bereda dem trygghet vid arbetslöshet är ungefär lika proffsigt som att göra en Sahlin och köra över sitt parti.

Så på det hela taget var det två tämligen tussiga partiledare som klev in i studion för samkväm med K G Bergström i går. Däremot onekligen två jämbördiga parter, som båda visat prov på ett svagt ledarskap i situationer där det inte finns utrymme för svaga ledare.

Sahlin slirade dessutom på sanningen när hon försökte hävda att den stängda dörren till vänster bara handlade om en missuppfattning. Att vara så otydlig att en hel nation missuppfattar ett budskap om samarbete är extremt oproffsigt. Och så oproffsiga är inte ens svenska partier. Dra era egna slutsatser av det.

I fråga om finanskrisen rådde konsensus och Sahlin kostade på sig att berömma regeringen. Vilket är bra. Vissa frågor är långt större än partipolitik. Och skall så förbli.

Jobbfrågan var oundviklig. Och nu var det Reinfeldt som inte hade raka svar att ge, väl medveten om att slakten av bland annat a-kassan kan bli regeringens fall. Att Reinfeldt kallade omfördelningen av befintliga Ams-pengar för en del av ett ”superpaket” gav debatten gnista. Sahlin angrep och Reinfeldt försökte utan framgång försvara sig. Och i stället för att behålla sitt lugn tappade statsministern fattningen. Vilket brukar vara ett tydligt tecken på att några bra svar inte finns.

Och sedan var det hela över. Två matta kombattanter. En tillställning utan egentligt bubbel. Som trots det får betyget godkänt.

Mer läsning

Annons