Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

San Fermin-festivalen – nio heta dagar i Pamplona

/

Festyra i Pamplona, urvackra Bilbao, smalspåriga tåg och vilda strandvikar. Följ med till Baskien och Cantabrien i norra Spanien. Starka upplevelser väntar.

Annons

Pamplona. Staden med världens mest berömda tjurrusning. Packade som sillar ränner män och kvinnor 600 meter genom gränderna klockan åtta varje morgon under San Fermin-festens nio dagar. Tyvärr är det få som känner till att detta också är världens andra största stadsfest efter karnevalen i Rio – och en av de mest genuina och bästa!
Ända utanför den medeltida stadskärnan pulserar latinska rytmer som från ett jättelikt utomhusdiskotek. Paraderande gatuband dyker upp efter varandra med brass och trummor, och alla – från tvååriga småpojkar till gammelmormor – rycker på höfterna. En liter rödvin blandat med cola, calimocho, kostar 20 kronor i baren. Det är ett glädjerus utan dess like vi möter här, hos glada människor från hela världen, nätterna igenom. Alla förbrödras, utan tillstymmelse till fylleaggressioner. Hit måste jag återvända!



Bussen tar oss till den vackra gamla staden Estella. Pilgrimsleden mot Santiago de Compostela passerar här och det blir en andningspaus med ändlösa utsikter över Navarras böljande vinkullar. Själen behöver frid efter två dygns festextas i Pamplona.
– Hola machos, derecho, derecho! Håll rakt fram i nästa korsning, hälsar en 90-årig gumma i huckle och med humorn och plirig blick i behåll.
Natten är frostkall i sovsäck vid en stenmur med timjan- och tistelbuskar. Vaknar till vid femtiden med kall näsa och fortsätter med modern luftkonditionerad buss nedför motorvägen mot Bilbao.
Guggenheimmuseet möter oss som ett stålglansigt strandat futuristiskt skepp nere i de gamla hamnkvarteren, som genomgått Europas mest lyckade stadsarkitektoniska ansiktslyftning det senaste decenniet. Nya snygga byggnader och strandpromenad med ystra studenter har blåst in en smittande energi till det före detta industri- och varvsområdet. I själfullt slipnötta stengränder i gamla staden hänger banderoller för ett fritt Baskien, även om alla vi talar med fördömer ETA:s bombningar. I otaliga barprång, där reggae och rytmisk baskisk folkrock ljuder, vill besökarna hellre prata om en fredlig framtid i gemenskap.
Stadens moderna centrum påminner om Barcelonas vackra stadsestetik, med tunnelbaneuppgångar i glas och konstverk längs boulevarderna. Bilbao var en ful ankunge, som har blivit sååå oemotståndligt attraktiv.
Plötsligt hojtar en ung kvinna förvånat till utanför vårt budgethotell:
– Hej grabbar är ni här?!!



Diana, en studentska från Bilbao som vi köpte en t-shirt av på gatan i Pamplona har upptäckt oss. Nu uppmanar hon oss att åka till fiestan i kustbyn Elantxobe. Vi lyssnar, lockas och lyder. Det smalspåriga tåget dit passerar Guernica, staden som tyskarna ”testbombade” sönder 1937 i de spanska fascisternas tjänst. Härifrån målade Picasso sin berömda målning. I dag är orten tyvärr bara en återuppbyggd skugga av sitt forna jag.
Tusentals människor vandrar ner mot Elantxobe där hus och barer klättrar brant mot en skyddad hamn i Biscayabukten. Från piren slänger vi oss ut i det klarblåa vattnet. Efter två timmar har tidvattnet gjort hoppet fem meter högre och festyriga ungdomar hoppar nu ner hela tio meter, tillsammans med dunkar av calimocho. Allt fler motorbåtar lägger till. Latinorytmerna från barterrasserna stegras i denna glädjeyra som slår allt jag upplevt av byparty vid havet.



Efter denna svettiga lektion i spansk fiesta behöver vi åter svalka vår upphettade festlusta. Vi drar vidare med tåg förbi gröna kuperade kullar, bystationer och strandvikar och därefter med buss från kustbyn San Vicente de la Barquera, genom en makalös hög och trång ravin, upp mot svalkan i bergen Picos de Europa. Vandrare från hela världen, med trästavar, trängs i 40-talskabinen upp mot de över 2 000 meter höga topparna. Det regnar snöglopp mitt i juli.
Men utsikten är hänförande över Cantabrien och granregionen Asturien.
– Får man tälta här uppe? frågar jag en spansk kvinna.
Och liksom många andra spanjorer i denna region sparar hon inte på humorn:
– Ja, men bara om man har en ”buena chica”, en bra och het kvinna. Då blir det varmt, då funkar det!

Mer läsning

Annons