Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjukt nyfiken på ”Antichrist”

Tänker på Lars von Trier. Det är svårt att låta bli. Det talas om von Trier igen. Han är buspojken i Cannes. Trots att han numera tillhör filmfestivalens gamlingar (53 år).

Annons

Men Lars von Trier har alltid varit olydig. Han har både tillhört etablissemanget och med förtjusning kissat på det.

Inte alls olikt den där obalanserade, gapiga chefspersonen i sjukhusserien i ”Riket”.

2009 års von Trier-film heter ”Antichrist”, bara det. Halva festivalpubliken applåderade, andra halvan buade, rapporteras.

Allt enligt ordningen.

”Antichrist” utspelar sig i paradiset – en stuga som heter Eden och ligger djupt inne i skogen.

Ett par reser dit för att i avskildhet försöka komma över sorgen över ett dött barn.

Men Edens lustgård goes hell. Med skräck, tortyr och blod. Naturen slår tillbaka.

Allt enligt horrormovie-ordningen.

Alldeles för konstnärligt för den vanliga tonåriga horrorpubliken, varnar dock branchtidningen Variety. Som kallar ”Antichrist” för en stor fet konstfilm

Det hindrar förstås inte att den kan bli kult i somliga sällskap så småningom.

På filmens hemsida finns Lars von Triers egen bekännelse att läsa:

Jag har ingen ursäkt för ”Antichrist”. Förutom min absoluta tro på filmen – den viktigaste filmen i hela min karriär!, skriver han.

von Trier förklarar sig ha varit djupt deprimerad. Manuset var terapi. Drömmar (mardrömmar gissningsvis) han hade om natten blev scener som lades till eftersom.

Bakgrunden till ”Antichrist” gör det personliga offentligt. Allt enligt samtidsordningen

Enligt samma ordning finns filmen självklart på twitter:

”Blir så upprymd av alla von -sågningar att jag nästan vill försvara . Men det går inte. Det bara inte går.”, säger en kommentar.

”Great work”, säger en annan.

Kan man bli annat än sjukt nyfiken? Sverigepremiär 5 juni.

Över till ett helt annat sommartips, betydligt trivsammare föreställer jag mig.

I Stockholm genomförs årets stadsvandringar (föreläsningar med stärkande promenad) i filmens tecken.

Turisterna kommer att invadera för att gå i Lisbeth Salanders och Mikael Blomkvists fotspår runt Slussen, Mariatorget och Mosebacke. Och ja, arrangemangen sker faktiskt på franska också.

Filmstjärnornas Stockholm är ett annat tema. Gå och titta var Greta Garbo jobbade och Ingrid Bergman växte upp.

Eller vampyrspana i förorten Blackberg under en guidad tur till ”Låt den rätte komma in”-miljöer.

Stadsvandringen Stockholm Noir ger inblick i Jens Lapidus ”Snabba cash”-värld.

Och för nostalgikerna – filmvandring till några av Stockholms äldsta och mest berömda biografer. Motsvarande i Gävle har faktiskt gjorts en gång (2001). Men känns mindre upplyftande. De flesta biopalatsen är rivna. Så vandringen blir väldigt teoretisk, om man inte vill se något dammigt (Bio Kontrast) eller en jympasal (Royal) eller dricka latte (Spegeln).

Själv har jag inte ens förmått mig att gå ner på Myrorna (gamla Sandrews) än. Jag skulle bli lika deppig som von Trier.

Mer läsning

Annons