Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skammen går ingen fri från

Annons

Jag fäster mig vid en mening i Thomas Bodströms försvar; avvisningarna var riktiga. Att på USA:s uppdrag skicka egyptierna Ahmed Agiza och Mohammed Al Zery var i sin ordning. Sverige ställde upp i kampen mot ”terrorismen”. Ännu i dag, och med facit (Al Zery frikändes) ingen tvekan.

Men detaljerna före och skammen på Bromma kände inte Bodström till då, säger han. Först några veckor senare informerades landets justitieminister om vad hans departement sysslade med, och godkände. Försäkringar från Kairo om varsam behandling; ingen tortyr lovade diktaturens handläggare. Det togs som garantier.

Bodström, Persson och Anna Lindh kunde därefter lugnt invänta helgernas avkopplande julledigheter.

En bekväm lösning, Lindh var ju död och därför inga tyngre invändningar mot skuldbördans utmätande. Persson och Bodström beklagade, men kunde inte erinra sig detaljerna. Men, med Bodströms ord, avvisningarna var riktiga.

Kallade till KU höll de fast vid det osäkra, ansvaret kunde inte riktigt klaras ut, det var bråttom och CIA hade ju erbjudit sin hjälp. Persson hade en vän i Washington och ville väl inte obstruera genom att tala om mänskliga rättigheter och internationell rätt.

Nu kommer nya detaljer. Eva Franchell, Lindhs nära vän och medarbetare, ger några kompletterande upplysningar; Bodström var informerad, USA hotade med handelsblockad mot EU, Persson gav Lindh uppdraget att verkställa beslutet. Hon hade inget val men kände sig, när hon informerats om den amerikanska inblandningen, ”grundlurad”.

En möjlig bild kan urskiljas: Manliga hierarkier, skygga manliga makthavare, vaga kvinnor, grumliga detaljer och insortering av landet på den goda sidan i kriget mot al-Qaida och andra onda krafter president Bush hade pekat ut.

Mot detta kan ställas att regeringen är kollektivt ansvarig, att den amerikanska inblandningen var själva förutsättningen för avvisningen och att ministrarna, med ansvar för juridiken och utrikespolitiken, rimligen borde ha alla detaljer.

Och att alla som deltog, också den döda Lindh, var bekväma med mörkläggningen. Och Persson kunde räkna med en guldstjärna i Washington.

Mer läsning

Annons