Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagbok från Sydamerika

/
  • MED ”SINA” BARN. Gävletjejerna Hanna Lundin och Emelie Forslin har tillbringat tid som volontärer i Ciudad Dario i Nicaragua.                         ”Jobbet som bildlärare är jätteroligt”, skriver de i en hälsning.

I september åkte Gävletjejerna och före detta Vasaeleverna Hanna Lundin och Emelie Forslin till Nicargua som volontärer.

”Jobbet som bildlärare på en skola är jätteroligt. Vi trivs bra och barnen är underbara ”, skriver de.

Läs deras dagbok från en vanlig vecka i staden Ciudad Dario. Tisdagens text är skriven av Hanna, medan Emelie står för resten av dagboken.

Annons

Måndag

Började jobbet klockan åtta. Hade först treorna och sedan femmorna. Jättesnälla och roliga barn. I dag fick de rita med kolkritor och tyckte att det var roligt att prova nytt material.

På eftermiddagen var det utflykt som gällde. Nedför ett stup till en flod var det tänkt och förvånande nog blev det faktiskt av. Inte mycket som blir det här...

Vägen ned hade dock vuxit igen, så bitvis fick vi hugga oss fram med machete. Komiskt! Utsikten var helt otrolig och det var ljuvligt att bada efter en lång promenad.

Emelie

Tisdag

I dag kom jag lite sent till skolan som vanligt. Jag tror att jag mer och mer håller på att bli som en nicaraguan. En med dålig framförhållning, eller ja, som tar allt mer som det kommer. Vi fortsatte i alla fall med att rita med kolkritor och i dag var det ettornas tur. Det verkar som om barnen tycker det är väldigt roligt och intressant att rita med kolkritor, det är ju lite annorlunda, om man jämför med vanliga kritor eller färger.

Lite senare på förmiddagen fick vi veta att det här är sista veckan med barnen innan jullovet. Va! tänkte både Emelie och jag. Och detta får vi veta nu! Vi som hade planerat en bilduppgift till nästa vecka. Ja, det är bara att bita i det sura äpplet. Detta är Nicaragua!

Hanna

Onsdag

På onsdagarna är vi på en förskola. Eftersom play doh-degen vi gjorde i går inte blev som planerat fick vi improvisera och ta modellera i stället. Barnen var koncentrerade och kreativa. Det blev många ormar, kaniner och noshörningar gjorda.

Slapp bönor till lunch, eftersom jag fixade kryddigt sojakött med spagetti till. Inte varje dag, minsann!

Vi har börjat gå på akupunktur, så det blev ett besök hos doctora Malespin för en behandling klockan fyra. Intressant! Det här är också en välbehövlig resa för att stressa ner, slappna av och samla energi inför framtiden.

Emelie

Torsdag

Sista dagen på jobbet på två månader. Det känns tråkigt, för jag gillar verkligen att jobba med barnen. Vi hade bara fyrorna och det slutade med att jag och Hanna fick sitta och rita av en massa ungar. Sen spelade jag fotboll med några killar i fyran och femman, Jättekul!

Vanligtvis bor jag i en familj här i Dario. De är väldigt härliga, men jag kände att jag behövde komma bort ett tag och få ett litet miljöombyte, så jag flyttade till vandrarhemmet över helgen.

Emelie

Fredag

Dagen började med att det inte fanns någon frukost, dottern i familjen som äger vandrarhemmet berättade att mamman hade åkt iväg för att handla. Men när de säger vet man aldrig när de kan komma tillbaka; det kan ta flera timmar. Så jag åt några kex och stack till ett internetkafé här i staden och sen hälsade jag på ”farmor”, där jag blev serverad den mest typiska nicaraguanska maträtten: gallo pinto (ris och bönor). Det är gott, men man blir trött på att äta det jämt. Till det fick jag cuajada, en sorts salt ost, och tortilla, som de äter till allt.

Klockan två stack jag och Hanna iväg till en kyrka för att titta på ”promocion” för sexorna, en sorts examen då de går från primaria till secundaria nästa år. Det blev lite långdraget, men det var kul att höra ”våra” barn spela och sjunga.

Emelie

Lördag

I dag åkte vi iväg till en strand en bit utanför staden. Vädret var strålande och utsikten vacker. Vi hade med oss matsäck och badade och fiskade. En riktigt trevlig utflykt. Skönt att komma bort ett tag.

På vägen hem var det totalt kaos i trafiken när en hel karavan av bussar med sandinister körde mot Managua för något slags firande av revolutionen. Till slut kom en överfull buss och vi fick hoppa in bakifrån och pressa oss in för att alla skulle få plats. Väldigt olikt bussarna här i Sverige. Det kommer en man som tränger sig fram mellan alla för att ta betalt, följd av folk som säljer grejer som också trycker sig förbi. Stackare!

Emelie

Söndag

I morse kom min ”pappa” och hämtade upp mig för att åka på utflykt. Alla barn från min gata var med i bussen. Det var roligt och naturen jättevacker. Vi såg enorma stenar som folk hade målat på, helt otroligt. Det fanns en å och en massa stenar som barnen klättrade på. Sen skulle man be, så klart. De flesta här är väldigt kristna, och de första frågorna man får när man träffar nya människor är: Tror du på Gud? Är du kristen? Pappan har sagt att innan jag åker härifrån kommer jag att vara kristen, men det känns som om jag tar mer avstånd ifrån det hela när de är på mig hela tiden. Önskar att de kunde acceptera att jag är som jag är och att jag trivs så.

Emelie

Hanna Lundin och Emelie Forslin om livet som bildlärare i Nicaragua

Mer läsning

Annons