Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagmars far satte sten på Stortorget – för 80 år sedan

/
  • Stensättar-gäng. Dagmar Wahlmans far Axel (1888–1945), i randig arbetsblus och hängslen, står som tvåa från vänster i bakre raden. Till vänster om honom står Ivar Johansson, och till höger i tur och ordning Roland Björklund, Kalle Dahlund, Albin Wiklund och Hugo Zetterman.  Tvåa från vänster på huk framför är Rune Dahlund, Einar Jernberg (som senare drev mattaffär på Södra Kungsgatan) och Adolf Larsson. Chauffören och den sittande mannen längst till vänster är de enda i laget som Dagmar Wahlman inte minns namnen på. Kanske någon av Arbetarbladets läsare vet?
  • STENSÄTTARENS DOTTER. Arbetena på Stortorget i Gävle väcker minnen hos Dagmar Wahlman, Hille, vars far och farfar var stensättare under slutet av 1800-talet hälften av 1900-talet. Foto: Britt Mattsson

Det anrika stensättaryrket praktiseras för fullt på Stortorget i Gävle just nu. Dagmar Wahlman, 88 år på måndag, minns sin far Axel Wahlman, stenhuggare från Strömsbro.

– Wahlmans Entreprenad satte sten över hela Gävle och Sandviken, berättar Dagmar som gärna delar med sig av bilden med arbetslaget från 1930- eller 40-talet.

Annons

Dagmars farfar Anders överlät firman på sina söner Axel och Emanuel. Emanuel skötte räkningar och mätningar medan Axel förde hantverkskunnandet vidare, tränad i yrket av sin far.

– Pappa var en erkänt duktig stensättare. Hans slitna hammare visades på museet och jag minns att jag var där och tittade på den. Den var så nött att man såg fördjupningar efter varje finger och på de ställena var träskaftet bara någon centimeter från att gå av.

Samma sorts hammare används av stensättare än i dag, likaså jungfrun, eller dockan, en järnskodd trästock med två vågräta handtag som stöter gatstenen på plats.

– Det var ett slitsamt jobb, inte minst för dem som gick med dockan. Pappa stod på knä eller hukade hela dagarna och hade väldiga åderbråck på benen, minns Dagmar.

Men stensättaryrket var med den tidens mått ett ganska välbetalt yrke. När den vanlige stuveriarbetaren hade 2 000 kronor om året hade stensättaren tre gånger så mycket.

– Jag och min bror fick egna cyklar och det var det inte många i Strömsbro som hade.

I sommar har Dagmar stannat till och studerat arbetslaget som lägger sten på det nya Stortorget och tankarna har gått till pappa Axel som en gång i tiden var med och lade kullersten på torget, många år före den förra moderniseringen på 1970-talet.

– I dag är de inte lika många som i pappas arbetslag. Då behövdes flera som sorterade stenarna åt stensättarna och körde fram gruset.

Dagmar minns namnen på alla arbetare utom två på bilden

– Jag brukade cykla ut med matlådan åt en av dem, Roland Björklund. En gång hade tanten lämnat med jordgubbar till efterrätt och jag fick smaka en. Det var första gången jag åt en jordgubbe!

När asfalten kom började Wahlmans stensättare arbeta för Gävle stad. Kanske fick de då asfaltera över de stenar de en gång själva så mödosamt lagt ned.

 

Mer läsning

Annons