Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ny värld öppnade sig

/
  • tanzaniaresenärer. Vi som upplevt Tanzania. Från vänster övre raden: Sven Andersson, Lasse Carleson, Renée Rudebrant, Maria Edvardsson, Marianne Höglund, Emilié Karlberg, Marie Persson, Christina Gustavsson och Mait Ek.

Västerbergs folkhögskola har en vänskola i Tanzania. Samarbetet har legat nere ett tag, men nyligen åkte en grupp på åtta elever och lärare från Västerberg till Tanzania för att få igång kontakten igen.
Eleverna från Västerberg går på hantverkslinjerna texil/form, vävning och trä/snide.

Annons

Vi vaknade i gryningen efter en skakande, 14-timmars dunkande färd med nattåget från Dar es Salaam till Makumbako. Vid varje tågstopp till vår destination kantades vägen av människor som ivrigt sålde sina varor av stekt kyckling, grillade majskolvar, päron och bananer. Dofterna som svepte över detta enorma landskap kunde nästan beskrivas som smält socker och fuktig jordkällare och ivrigt drog vi in aromerna och tänkte att nu är vi äntligen i Tanzania.

Landskapet skiftades som ett skådespel, där parterna duellerade om vem som skulle ta mest plats. Berg och skogar, byar och ödelandskap, allt var ett vackert drama inför våra ögon.

Framme i Makumbako fortsatte vi den gungande färden med lokalbussen till Njombe. Vi kan kort beskriva att det var en upplevelse. Bokstavligt satt vi i varandras knän och bussen var så packad med människor att allas odörer blev påtagligt påträngande på grund av den fuktiga värmen.

Bussen stannade och vi kunde äntligen sträcka på benen.

Mötet som väntade oss på Njombe FDC var allt annat än vad vi kunde föreställa oss. Glad sång, dansande människor, ett vimmel av leende individer i alla åldrar mötte oss med ett jubel. Det dansande ekipaget fortsatte sin färd och plötsligt blev sången tystare och tystare som i väntan på något stort, då slogs portarna upp till Västerbergs folkhögskolas vänskola. Njombe FDC stod det med stora bokstäver. Vi var framme!

De hade till vår glädje gjort i ordning sitt guest-house till oss. Fem enkla dubbelrum, gemensam dusch och toalett som fungerade ibland. De som gav oss frukost, lunch och middag bodde också på vår gård, det var mammor med barn. Vi kom dessa mammor och barn väldigt nära, en möjlighet vi annars aldrig kunnat bli tilldelade om vi bott utanför skolan.

Det blev också spontana tillfällen till lek med barnen som till en början var lite rädda för våra bleka anleten. Vi hade också vakter på nätterna så att vi kunde vara trygga inför mörkrets inbrott.

Två kulturer möttes i olika workshops och bytet där emellan var av stor mångfald och trots den språkliga barriären gjorde vi oss alla förstådda med en blandning av engelska, swahili och gester.

I de spartanska klassrummen var det full rörelse. Här engagerades alla åldrar; äldre kvinnor och män, unga mödrar med barn på ryggen, passionerade pensionärer och andra unga. Det stickades, virkades, broderades och snidades i trä. Träslöjdslokalen var enkelt utrustad och elever och lärare fick medverka till att göra bland annat kubbspel, som senare spelades av alla. I utbyte lärde våra nya vänner oss att fläta vackra korgar av gräs och bambu. Det var fantastiskt att se arbetsglädjen susa genom salen samtidigt som sånger stämdes in på både swahili och svenska.

Efter avslutat arbete gjorde vi en utställning där alla alster kunde skådas av andra elever och lärare. Vi märkte till vår glädje att de var stolta att få visa upp vad de skapat med sina händer.

Skolans elever kom ursprungligen från mycket svåra förhållanden, många var föräldralösa, skolan var deras hem. Det fanns också ensamma mammor som fått sin fristad på skolan efter att ha blivit utkastade från sina hem. Dessa mammor fick en möjlighet att utbilda sig inom ett hantverk för att kunna försörja sig och sitt barn. Det kändes som att det fanns en värme och omtanke om varandra på skolan.

Dagarna flöt och vi noterade att eleverna som bor på skolan verkade trots sin misär nöjda och glada. Människorna vi träffade var varma, ödmjuka, kärleksfulla och kloka. De tog oss till sig som nära vänner och familjemedlemmar.

Utöver vår vistelse på skolan gjorde vi också studiebesök på andra liknande skolor. Naturligtvis gjorde vi också en spännande utflykt till Ruha Safari Park, där vi såg ALLA vilda djur i sin rätta miljö.

Vi var alla omtumlade av de nya intrycken och vi försökte med alla medel förstå denna främmande värld som kämpade med fattigdom, tbc, malaria, hiv/aids, hunger och rätten till skolgång.

Mer läsning

Annons