Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från ponnyryttare i Gävle till brasiliansk mästare i dressyr

/
  • redo för fest. Pia Hamrén Aragao har kommit hem för att fira sin 50-årsdag med fest i kväll. ”Det bestämde jag redan i januari att jag ville fira den hemma i Gävle.”
  • mästare. Pia på sin svenska häst Aslan när hon i år blev brasiliansk mästare i dressyr.
  • Hemma. Det är Pia och Pedros hus på ranchen Interagro utanför staden Itapira i Brasilien.

Det började på ponnyklubben i Gävle för
45
år sen och det är sannerligen inte över än.


Pia Hamrén Aragaos hästliv alltså.


Sen flera år tillbaka lever hon hästlivet i Brasilien där hon i år blev brasiliansk mästare i dressyr för åttonde året i rad!

Annons

Pia har levt utomlands i mer än halva sitt liv. Men nu är hon hemma för att fira sin födelsedag och jul. Med är förstås maken Pedro som genom tidigare Gävlebesök något hunnit vänja sig vid snö och snålt dagsljus.

– Det var 32 grader varmt i Itapira, där vi bor, när vi lämnade Brasilien, säger Pia, som dock är själaglad över att det är snö här, för det ska det vara när hon kommer hem!

I Brasilien är det i stort sett sommarvärme året om och det hon kan sakna från Sverige är just knarret av snö under skorna. I gengäld har hon i stället ett blomstrande djurliv med vilda apor, papegojor och ormar i naturen och lika blomstrande grönska på ranchen där hon både bor och arbetar.

– Jag försöker rida i skuggan och jag har plus 60 i solskydd i ansiktet.

Pia och Pedro bor i ett hus på en före detta kaffeplantage, som numera är en hästranch som föder upp Lusitanohästar. Stuteriet där Pia är chef är världens största med 720 hästar!

– Ranchen ligger två mil utanför Itapira och när man kör in på uppfarten till ranchen tar det nästan 20 minuter tills man kommer fram till vårt hus. Så det är inte bara att kvista ned till affären om man glömt nåt, skrattar Pia

Staden Itapira är till invånarantalet är nästan lika stor som Gävle.

Utlandskarriären började med att hon flyttade till Tyskland och ett hästskötarjobb i början på 1980-talet.

Några år senare flög hon över med några sålda hästar till Brasilien, stannade där en månad och blev under tiden erbjuden ett jobb hos en familj. I 18 år tog hon hand om deras hästar, red in dem och tävlade.

– Redan under de första månaderna i Brasilien träffade jag Pedro, som kommer från en hästfamilj och vi gifte oss några år senare. Han visste om villkoren från början – inga barn och många hästar säger Pia och ler.

I flera år har hon tränat med målet att tävla i OS i år för det brasilianska laget och var årligen på tränings- och tävlingsläger flera månader i Europa.

– Jag var den mest föreberedda ryttaren, men hästen blev sjuk. Det blev inget OS för mig den här gången. Nu har jag siktet inställt på London om fyra år i stället.

Hon har fyra gånger valts till den bästa idrottskvinnan i dressyr av den brasilianska olympiakommittén vid en tv-sänd gala.

När Pia red här hemma handlade det om hopp och fälttävlan, dressyr tyckte hon var urtråkigt.

– I Brasilien tyckte de att jag var så duktig på markridning att jag borde tävla i dressyr, men jag var tveksam.

Men hon ställde upp i en dressyrtävling. Och vann! Sen dess är det dressyr som gäller och framgångarna har varit många. Åtta år i rad har hon blivit brasiliansk dressyrmästare.

Numera har Pia dubbelt medborgarskap och hon tar sig fram på en språklig blandning av portugisiska, engelska och tyska.

– Jag har ingen talang för språk, jag blandar ihop det mesta, dessutom är jag ordblind. Jag är så jäkla envis så att det går bra ändå!, skrattar Pia.

Hon berättar att hon och Pedro grälar på engelska och om de inte kommer överens så är de överens om att det beror på engelskan!

I kväll får hon sin önskepresent – en måttbeställd sadel – under festen med alla gamla kompisar.

Ett par veckor till ska hon bara njuta av mammas husmanskost och förhoppningsvis knarrande snö och gnistrande vinterdagar. Sen är det hem till varma Brasilien och hästarna och hundarna igen.

Mer läsning

Annons