Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu ska "Pillan" gasa lite

/
  • FOLKRACE FÖR ALLA ÅLDRAR. Forsbackabon Thomas Nilsson tävlar i folkrace för Årsunda AMF. ”Folk som tycker att det är roligt att skruva och vill prova kan jag verkligen rekommendera att börja. Och man behöver inte vara rädd för att man är för gammal. Jag tänker köra så länge jag kan gå.”

Ingen är för gammal för att börja med folkrace. Thomas Nilsson körde sin första tävling vid 49.
– Det var bara att gasa.

Annons

Duvorna flaxar uppe i taket i den gamla industrilokalen där tre stora entusiaster mekar med sina tävlingsbilar. Fåglarna kan flyga in och ut som de vill, för det finns inte många hela fönsterrutor i den anrika tegelbyggnaden som tidigare var en del av Forsbacka bruk. Efter en vinter med stelfrusna fingrar bygger nu Thomas, hans son Patrik och Patriks kompis Pontus ett isolerat utrymme så att de ska kunna skruva i rumstemperatur.

– Patrik började köra före mig. Jag följde med honom på tävlingarna och fick lust att prova själv, berättar Thomas, som körde ett par tävlingar förra året.

– Jag låg bland de sista, men i år tänker jag gasa lite mer, säger han.

Säsongen är igång och framöver är det lopp var och varannan vecka, då folkracefantaster från olika delar av landet strålar samman på olika banor.

– Det bästa av allt är gemenskapen. Man blir som en stor familj.

Folkracereglerna säger att man måste vara beredd att sälja sin bil efter varje tävling. 6 500 kronor är det fasta priset på banan. Bilarna är plåtskal med motor och specialsäte. Övrig inredning är utriven, men där måste finnas en störtbåge som skyddar om föraren skulle volta. Karossen på en folkracebil får en del bucklor. Förarna tränger ut varandra och stöter ihop sidledes. Ibland knycklas bilarna till ordentligt under de tre varv som loppet varar.

– Då tar man fram spett och slägga och sedan är det bara att fortsätta!

En lingonplockare är fäst uppe på taket på Thomas tävlingsbil, en självironisk blinkning till sambon Anna-Lena, som skämtat om Thomas körsätt, som sägs föra tankarna till någon som är ute på bärplockningstur i sakta mak...

Anna-Lena och Thomas träffades för 20 år sedan. Hon jobbade i korvkiosk i Storvik och han körde lastbil åt Sibylla på den tiden. Kanske föll Anna-Lena för Thomas blonda lockiga hår. Permanentat, meddelar Thomas lite överraskande.

– När jag var 17 var det en klasskompis som började på frisörlinjen. Hon frågade om hon fick permanenta mig. "Du är inte klok", sa jag först. Men mitt hår är tunt och rakt, så jag ändrade mig och tänkte att det kunde vara bra, berättar Thomas.

– Jag blev jättenöjd och sedan dess har jag fortsatt. Det är nog inte många som vet att det är permanentat. Om jag slutade skulle ingen känna igen mig.

Två gånger om året går han till frissan och fixar nya lockar. Thomas minns första besöket på en salong, då han fick sitta bakom ett skynke.

– Frisören verkade ta för givet att jag inte vågade sitta ute bland damerna, men det hade inte spelat mig någon roll alls.

Thomas bekymrar sig sällan om vad andra tycker. Han tar dagen som den kommer och grubblar inte över framtiden. Det ger bara falska förhoppningar, har livet lärt honom.

– Javisst! Jag har ett jobb och en sambo och ungarna bor i närheten. Jag saknar inget.

 

 

 

 

 

 

Mer läsning

Annons