Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Teatern blev Runes vändpunkt i livet

/
  • MOSE MASK. Guldmasken är ett minne av Teater Mondials uppsättning ”Miriam, åh Miriam” 2001. Rune bar den i sin roll som Moses. ”Teatern har gjort mig mer öppen och tolerant”, säger han. Foto: Jenny Lundberg
  • LIVET VÄNDE UPPÅT. Rune Andersson, 75 år i dag, har sin bästa tid just nu. ”Jag har jämt något att göra och allt är kul”, säger han.

Yrkeslivet var över, äktenskapet likaså. Rune Andersson var sysslolös och nere.

En dag såg han en annons om en nystartad teatergrupp.

– Det var en vinstlott. De senaste tio åren har varit mina rikaste.

Annons

Sovrumsväggen är nästan helt täckt av teateraffischer: ”Lysistrate”, ”Sagan om Orestes”, ”Miriam, åh Miriam”, ”Familjens skräck”, ”Två bröder emellan” och många andra. Sin första roll efter det modiga klivet in i amatörteatervärlden hade Rune i Teater Mondials ”Lysistrate” 1999.

– Jag hade tänkt att jag bara skulle vara scenbyggare, men det blev en plats på scenen direkt.

Flera roller följde vid sidan av scenografi- och publikarbete. I Folkteaterns ”Sagan om Orestes” var Rune statist och spelade jurymedlem samt kravallpolis i full mundering.

Sedan Sätrabaserade gruppen Teater Mondial lades ned 2005 har Rune varit medlem i Oslättfors dramatörer, där han bygger scen, är publikvärd och uppvärmare vid sommaruppsättningarna.

Resten av året ingår han i SPF Tre lågors sång- och musikgrupper Sångfåglarna och Spelfinkarna som framträder i kyrkor, på äldreboenden och vid möten.

– Vi sjunger som vi vill, med hela kroppen och utan noter. Det blir mer levande på det sättet, säger Rune och berömmer Rigmor Björklund, gruppernas musikaliska ledare.

Glädjen och gemenskapen i teatern och musiken har gett nytt innehåll åt livet som tidigare mest fylldes av arbete.

– Jag kunde ha tre jobb ibland, berättar Rune, som utöver anställningen vid Posten bland annat arbetade extra som taxichaufför.

Rune föddes i den lilla byn Sandbodarna i Medelpad. Första anställningen var på en snickerifabrik. 1952 blev Rune postsorterare i Ånge. Efter lumpen och ett par år som bilreparatör återvände han till Posten, där han stannade fram till pensioneringen. Inom Posten har han jobbat med det mesta utom kassaarbete; varit brevbärare, sorterare och chaufför samt personalansvarig de sista åren.

Som pensionär har Rune upptäckt nya sidor hos sig själv. Han säger att han har blivit mer öppen och tolerant och har lättare för att ta människor som de är. Mycket är teaterns förtjänst, tror han.

– Jag försöker anamma ungdomens idéer och kan acceptera musik som jag tidigare inte ens tålde att lyssna på. Saker jag förut tyckte var åt skogen kan jag resonera med mig själv om och slutligen acceptera.

Sedan ett år är Rune volontär inom kyrkan. Bland annat sjunger han med de gamla på Bergmästargården en gång i veckan. Han berättar om en kvinna som i början var helt okontaktbar, men som vid en sångstund började nynna några toner av en kär gammal sång. Ett par träffar senare sjöng hon vers efter vers med klar stämma.

– Tänk att det gick att få kontakt, trots att det verkade så hopplöst först. Den upplevelsen är värd mer än pengar! säger Rune.

Mer läsning

Annons