Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här är Svennes bästa affär

/
  • ANTIK-SVENNE. Sven Erik Pettersson fyller 60 år i dag och om inte lördagskvällen blev alltför sen ska han ta emot kunder i antikaffären i Gamla Gefle på födelsedagen. Svenne är själv lite förvånad över att åren gått.  ”Jag som inte har haft min 30-årskris än”, säger han. Foto: Stefan Tkatjenko
  • POSA OCH SVENNE. Sven Erik Pettersson var ”burkslav” åt Posa Serenius när han tävlade i roadracing sommaren 1973. Tävlingssommaren gav Svenne otrevligt minne för livet: tinnitus. ”Helt självförvållat. På raksträckorna låg jag framåt med örat mot en trecylindrig tvåtaktare på 90 hästar. I 160 brukade hjälmen lätta och då var örat helt frilagt.”
  • NYA KRAFTER 1984. Antikhandlaren Bertil Karlssons änka Hilma överlät affären till Sven Erik Pettersson (till vänster) och Nicke Asplund (till höger). I dag driver Svenne affären tillsammans med sin sambo Camilla Åhlén. ”Fast jag önskar att det fanns någon mer handlare i stan som delade mitt blodiga intresse för gammalt”, säger han.
  • MOTORBUREN. Svenne har alltid varit motorintresserad. När körkortet var färskt ägde han en Ford Fairlane från 1956. ”Ele, Bubbi, Wibeke, Monica och jag var på väg till Hedesunda när bilden togs. Vi trodde att vi skulle kunna åka hela vägen på vallen där gamla Salabanan gått, men till slut körde vi fast och fick vända. Jag står längst fram och hade pallat upp kameran med självutlösare.” Foto: Sven Erik Pettersson

Sven Erik Pettersson är plankstrykaren och burkslaven som blev antikhandlare


– Jag gick ganska länge och drömde om butiken innan jag tog mod till mig och frågade om jag fick ta över.

Annons

Sven Erik Pettersson hade redan en lång yrkesbana bakom sig när han för 24 år sedan blev ny ägare till den ansedde antikhandlaren Bertil Karlssons affär vid Snus-Majas tomt i Gamla Gefle. Som 14-åring började Svenne som lärling hos en målare i stan.

– På den tiden var det ett hantverksyrke med hög status. De äldre målarna hade hatt, vitskjorta och slips, minns han.

Han nämner särskilt en av dem, Bertil Knipe, som var expert på marmorering och ådringsmåleri och dessutom förgyllare och självlärd konservator.

– Knipe tyckte senare att jag skulle lära mig förgylla, men vem hade lust med det när man var 18 och hade en Ford Fairlane.

Svenne målade på dagarna och åkte bil och motorcykel på kvällarna.

En av kompisarna, Posa Serenius, tävlade i roadracing och sommaren 1973 fick han med sig Svenne som ”burkslav” i sidovagnen.

– Jag fick åka med en av de värsta chaufförerna som funnits i Sverige. Det gick inte så bra för oss, men Posa mötte stor respekt överallt, berättar Svenne.

– Jag sa: ”jag åker tills det smäller”. I Arboga smällde det och då var det sluttävlat för min del.

Motorintresset har hållit i sig genom åren, men lusten att fortsätta inom målaryrket avtog i takt med att kvalitetskraven minskade.

– Finliret försvann och när vad som helst kunde betraktas som ett godkänt jobb hoppade jag av.

I stället åkte Svenne och hälsade på en släkting i Kanada. Ett tillfälligt målerijobb hemma hos en Torontofamilj ledde till att Svenne var hårsmån från att emigrera. Maken till kille att hantera en roller hade kanadensarna aldrig sett, men ungfär samtidigt som Svenne erbjöds målerijobb där borta kom chansen att ta över Bertil Karlssons rörelse efter änkan Hilma.

Svenne har aldrig ångrat sitt val. Efter 24 år i Gävles store antikhandlare Bertil Karlssons fotspår har Svenne själv blivit något av en konsult ifråga om antikviteter.

– Jag är hemma hos folk och tittar på grejer mest varenda dag, säger han.

I butiken finns föremål från tre sekel med det gemensamt att Svenne fallit för dem och funnit dem värdefulla, oavsett om de gnistrar av kristall eller blänker efter generationers nötning. En gymnastiserande leksaksclown med något luggsliten dräkt kan mycket väl dela hylla med ett par resliga mässingsljustakar från tidigt 1800-tal utan att clownen för den skull förlorar sin värdighet.

Hilma Karlsson tvekade aldrig att låta Svenne ta över affären. De lärde känna varandra under Svennes täta besök genom åren och kanske kände hon på sig att han hyste samma kärlek till de gamla tingen som maken Bertil.

– Om du möblerar ett hem med bara nya saker kan det aldrig bli bra. Gamla saker har en känsla som är ojämförbar, säger Svenne, som ibland har svårt att skiljas från föremålen han säljer.

– Det händer att jag sover över i butiken bland alla gamla grejer. Det är en speciell känsla.

Mer läsning

Annons