Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snart kan Åke träna för fullt

/
  • Här kommer han! På bilden ser det visserligen ut som Åke Hemphälä springer, men det är en eftergift åt fotografen. En ledbandsoperation i december har fram till nu omöjliggjort allt springande. Men snart är Åke på gång igen.

Sen en tid tillbaka har det fattats något i Åkes liv, något som är väldigt viktigt för honom.
Det är löpningen.
Åke har sprungt sig i form i alla år. Men ett opererat ledband i ena foten har sen flera månader satt stopp för det.

Annons

– Men nu ska jag börja så smått igen, jag får ta det väldigt lugnt och bara promenera och jogga först, säger Åke förväntansfullt.

För 40 år sen kom Åke till Sandviken. Från den lilla byn Kattilasaari, norr om Haparanda. Han följde i spåren av sina bröder som också letat sig söderut för att få jobb.

– Det fanns ju inga jobb hemma så man var tvungen att flytta, konstaterar Åke som flyttade så snart han gjort lumpen.

I Sandviken fanns Sandvik som slukade arbetskraft. Åke blev maskinreparatör och har så när som på några år arbetat på samma avdelning i alla år

Han trivs, jobbet är självständigt och det roligaste är problemlösandet.

– Det är roligt när man kan fixa det som gått sönder och kanske också förbättra, säger Åke som är precis lika klurig på fritiden. Han gillar att snickra invändigt och utvändigt på huset och att fundera ut smarta lösningar.

Numera arbetar Åke endast dagtid och han ser fram emot att få gå ned på halvtid, kanske redan i år. Men i alla fall nästa år när han fyllt 61 år.

– Max två år till jobbar jag! Sen vill jag vara ledig, det finns så mycket annat att göra...

Det som alltid lockar är löpningen, han har sex maraton bakom sig. Han pratar längsfullt om de härliga löprundorna han gör fem dagar i veckan. Oftast springar han från Kungsgården till Sandviken och sen tillbaka.

– Det är så fantastiskt att springa, stegen går ju bara och det känns som jag skulle kunna springa hur långt som helst.

Åke påpekar att löpning är en enkel sport att utöva, det är bara att sätta på sig skorna och dra i väg, morgon eller kväll spelar ingen roll. Även om han gillar tidiga mornar bäst.

Nästan varje år har Åke med familjen vänt hemåt till Haparanda. Där kan han åter tala sitt språk – tornedalsfinskan, mienkäli.

– Det var ju det enda språk jag kunde fram till jag började skolan. Där fick man bara prata svenska, fast vi pratade vårt språk på rasterna! säger Åke och skrattar.

Britt-Marie och Åke träffades redan 1968 när Åke kom till Sandvik, året efter blev de ett par och förlovade sig 1970.

Det var svärfar som introducerade fisket i Åkes liv och numera är han sen många år en hängiven fiskare året om tillsammans med Britt-Marie och medlem i Sandvikens sportfiskeförening. Den enda fisk de fångar och även äter upp är regnbåge, annat ratar dom.

I söndags firade familjen hans födelsedag genom en äventyrsdag i Högbo. Jättekul tyckte Åke som gillar att det här med att tänja sina gränser och se hur mycket man kan och orkar.

– Jag är fascinerad av Fredrik Sträng och andra äventyrare som ständigt flyttar på sina gränser.

Mer läsning

Annons