Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Småtittandets decennium

Annons

Nu sammanfattas 00-talet överallt. Som om det gick att ha perspektiv redan.

Jag tycker det är skitsvårt.

Vad utmärkte den svenska filmen under 00-talet? Kanske är svaret så simpelt som Michael Persbrandt.

När filmtidskriften FLM skickade ut en enkät till svenska filmkritiker där man skulle rangordna och kategorisera 00-talet svettades jag i timmar över uppgiften. Innan jag gav upp och raderade hela dokumentet.

Men om det är övermäktigt att sammanfatta vilken sorts filmer som gjordes, så är det desto enklare att konstatera att själva tittandet förändrades. Big time.

Å ena sidan fick vi jättestora platt-tv-skärmar. Hemmabioanläggning blev en inredningsdetalj.

Å andra sidan sitter folk och kollar på filmer i minismå mobil- eller ipod-fönster. Hela säsonger av tv-serien ”Skins”. Inklämt och upplevt på inte ens en kvadratdecimeters ruta.

Film i bilen, i bussen, på tråkiga föreläsningar, hos frisören.

Man började titta på film när som helst och hur som helst under 00-talet.

Och av naturliga orsaker upplevs filmerna alltmer sällan i sin helhet. Man kan lägga ifrån sig dem och återkomma, som det passar. Man kan titta på film i datorn och ha koll på facebook och prata med någon på msn samtidigt.

Sättet att titta förändrades också genom den obegränsade tillgången. Plötsligt i 00-talet fanns det en hel ”gratis” ny filmvärld därute för vem som helst att plocka hem till datorn. Gammalt, urgammalt och sånt som inte ens haft premiär än.

Samma film i olika varianter dessutom. Hur slutar ”1408” eller ”Paranormal activity”? Det beror på vilken version man råkar ladda hem.

Att klicka fram trailers, snuttar, klipp och parodierade klipp på youtube – kanske kan det också kallas att titta på film numera.

Den tekniska utvecklingen gjorde oss till småtittare. Däremot har det nya konsumtionssättet inte förändrat filmerna på något avgörande sätt. Än.

Åtminstone inte de stora Hollywoodproduktionerna.

De är fortfarande i huvudsak gjorda för biograferna. Det är där pengarna kan hämtas hem. Därför satsas till exempel på ny 3D-teknik som enbart fungerar i tjusiga salonger med särskild 3D-anläggning.

Ja, man kan förstås säga att filmerna på så sätt har förändrats. Mot ännu mer mäktig magnifik helkvällsunderhållning. För att tävla med det nya evinnerliga, personliga småtittandet. ”Avatar” i mobilen är sannolikt ingen hit.

Billigare thrillers har fått förlita sig på andra lösningar. Paketlösningar that is. Det fungerar ungefär som klubbkort i butiker. Man binder upp sig och känner igen sig, i Beck eller Wallander.

Varumärken blev ett gigantiskt försäljningsargument under 00-talet och det gäller även film. ”Saw” är ett typiskt exempel.

För Gävles del genomgick filmtittandet en alldeles speciell och avgörande förändring under 00-talet. Biografdöden slog till. Royal las ner 2007. Biomonopolet upprättades.

Gävle hade elva biodukar. Kvar blev Filmstadens sju. Där det denna vecka endast visas sex filmer. Enkel matematik? Nej, det är nog bäst att avstå från att försöka summera 00-talet.

Mer läsning

Annons