Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sova med fienden

Sofia Jonsson berättar hur det är att somna med rummet fullt av myggor.

Annons

Om jag lägger mig på sidan med kinden mot kudden, trycker in täcket runt halsen och ser till att dra upp benen långt under täcket, borde mygguslingarna ha minimalt med plats att inta sin kvällsmat på.

Planen tar plats; uslingarna borde snart hitta min nakna kind och sticka till. Reflexmässigt borde jag då kunna nita dem med en rak öppen höger och på så sätt minska antalet i just vårt sovrum.

Vinandet av alltför många uslingar i sovrummet påminner om att det var så här det var, sommaren då svärfar dog. En begravning med stampande, fäktande begravningsgäster, där det stilla avskedet vid kistan dränks av klapp och slag. Nu är vi där igen. På två dagar kom dom.

I dimman mellan sömn och vakenhet ser jag mina efterlängtade semesterdagar med händerna i varm jord försvinna. Kommer svalungarna under taknocken att vara så stora att de klarar sig? Mygg-uslingar.

Ska vi göra som de goda vännerna, packa bilen på vinst och förlust på semestern och dra söderut? Men alla dessa tåliga Färnebobor som bor och verkar i bygden och inte har den möjligheten just nu?

Mygg-uslingar.

Morgonen därpå vaknar jag i ett sovrum totalt befriat från mygguslingar. Liken av några stycken hittas på kudden så min taktik verkar ha lyckats. Inte en mygga kvar i sovrummet? Har mygguslingarna fått paltkoma? Misstänksamt tittar jag över ryggen på den snusande maken mot eluttaget. Där på fönsterkarmen hittar jag orsaken. En använd Spiratablett. Fönstret med myggnät står på vid gavel.

Mer läsning

Annons