Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad händer med fotbollen i Sandviken?

Fotbollen är under isen i Sandviken. Vad har hänt?
Sporten sökte efter svar – med hjälp av lagens tränare.
– Jag tror att spelarna i Gävle är mer engagerade och intresserade, säger År­sundas tränare Lars Thomas Molin.

Annons

Sandviken IF ligger näst sist i division 2 norra Svealand, Sandvikens AIK är tvärsist i division 3 norra Svealand och Årsunda är på nedflyttningsplats i division 4...

Så där kan man fortsätta ett tag till. Fotbollen i Sandviken – med omnejd – har haft roligare stunder.

Lagen krigar för sin överlevnad den här säsongen – och vi var nyfikna på att höra vad respektive tränare tror att det negativa mönstret beror på.

Är det en ren tillfällighet? Eller finns det naturliga orsaker?

– Jag satt faktiskt och funderade kring just de frågorna häromdagen, säger Årsundas tränare Lars Thomas Molin när Sporten räknar upp lagen och dess kräftgångar i respektive division.

– Det handlar mycket om utbildnings- och tränarfrågor. Gävle ligger steget före när det gäller detta.

Molin utvecklar:

– Klubbarna i Gävle har en helt annan disciplin, det är den uppfattning jag har fått. I Gävle är allt mer uppstyrt, det finns till exempel mer utrymme för roliga familjeaktiviteter och så vidare.

– Det är ju bara att titta i tabellerna, så förstår man att det är nåt som skiljer.

Spelarnas engagemang är en del som Molin har reagerat på.

– Har man gett sig in i något, måste man kunna slutföra det. Jag tror att spelarna i Gävle är mer engagerade och intresserade, säger Molin och förklarar sedan hur han upplevt en uppenbar förändring i Årsunda de senaste åren:

– Föreningen har en stor del i att få spelarna intresserade. Det

gäller att kunna pusha på. I dag finns ingen klubbkänsla, jämfört med för tio år sen då jag spelade i Årsunda. Det är många fler i dag som åker hem direkt efter träningen, och som tidigast dyker upp fem minuter innan träningen börjar.

Molin är besviken över spelarnas bristande ansvarsförmåga.

– Mitt under säsongen kan åtta till tio spelare helt plötsligt åka utomlands. Förr kanske två eller tre stycken gjorde på det viset, så det har blivit en stor skillnad. Det är synd. I Gävle är det bättre, och det gör ju såklart att klubbarna där dominerar. För dålig uppslutning på träningarna gör att man hamnar efter konditionsmässigt.

Även i Järbo, nästjumbo i division 3 södra Norrland, är träningsnärvaron ett bekymmer. Tränaren Joakim Johnsson vill rikta kritik mot sitt eget lag:

– Vi har tre schemalagda träningar i veckan, men det är inte tillräckligt många spelare som är villiga att dyka upp i den utsträckning som krävs för att nå bra resultat. Det är väl så att spelarna väljer annat som är mer intressant. Det som var självklart för tio år sen, är inte självklart längre, säger Joakim.

För Järbos del är dessutom den ekonomiska aspekten avgörande.

– Vi har svårt att knyta kontakter, det är inte helt lätt att locka spelare ut till Järbo. Alla gånger har vi inte möjlighet att erbjuda tillräckligt med pengar för att en spelare ska åka från Gävle till Järbo. Om spelaren inte har någon speciell anknytning till byn blir det svårt, säger Joakim Johnsson.

Tränarnas resonemang går in i varandra – och kanske är det ingen slump att fotbollen i Sandviken är på dekis för tillfället.

Mer läsning

Annons