Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det här skulle egentligen handla om ”Bäckis” – men Brynäs kom emellan

Den här krönikan skulle egentligen bara handla om Nicklas Bäckström, tionde man – fattar ni hur stort det är? – i National Hockey Leagues poängliga.
Men nån hade fyllt Brynäs plånbok och sedan öppnade Sundlöv den på vid gavel och strödde euro och kronor för vinden och så hade Gävle plötsligt en färsk svensk mästare.

Annons

Eero Somervuouri.
Han har till och med ett häftigt namn. Jag skriver det, innan jag återkommer till nye målvakten Eddie Läck.
Micke Sundlöv kommer aldrig att stå staty utanför Läkerol Arena, och kan heller aldrig räkna med att bli invald i sportchefernas Hall of Fame.
Men så här mellan lövsprickning och isbildning verkar till och med hans värsta (nja, kanske inte – nu ska jag inte skriva med solglasögonen på) kritiker tycka att han har gjort nånting rätt.

Brynäs trupp är mer eller mindre klar, Widing räknas på vift, även om nåt sånt uttryck egentligen inte finns numera.
Först Magnus Kahnberg för nån vecka sedan.
Nu Eero Somervouri, inhyrd för pengar som Brynäsorganisationen har samlat in genom att gå runt med bössor hos sponsorer.
Sånt gör att det går att ställa krav.
Så känn på den, Eero. Från första nedsläpp till sista poäng. Nu räknas inte att du var trea i Färjestads interna poängliga under elitserien (rätt hyfsat!) eller att du tillsammans med Peter Nordström gjorde mest slutspelsmål på väg fram till guldet.
Eero...och Eddie. Jag tror, ungefär, jag förstår hur Brynäs tänker när man kompletterar Sveriges två mest talangfulla juniormålvakter.

I dagens hafs- och slafsvärld måste man ibland ta ett, två och även tre steg tillbaka för att se de stora linjerna.
Brynäs strategi att parallellt satsa på det egna kapitalet, junior-SM-guldet var ett bevis på god tillväxt, i form av Rödin, Thegel, Silfverberg, Bertilsson, Löf är ett sätt att visa självförtroende.
Det går att köpa vingar för pengarna, men också kraschlanda. Fråga Leksands IF, den älskade och numera saknade antagonisten från Dalarna, som lider av överflödets förbannelse och därför inte orkar eller klarar av att tänka längre än vad nästa returoxe från elitserien vill ha i sign on-bonus.
Det är möjligt att Brynäs har tvingat spara sig fram till sitt numera rätt tydliga synsätt: En stomme av trogna hockeyarbetare med känsla i handlederna men inte alltid så mycket kilon; en satsning på egna juniorer – och en komplettering med några spelare som inte riktigt lyser i Scandinavium och Löfbergs Lila Arena men som får räknas som stjärnor i Läkerolen.

Allt det här är bra – speciellt när man har en tränare som heter Niklas Czarnecki som gjorde ett lag av ingenting i år, som är spelarnas man och som nu har en trupp för en placering, säg femma-sexa-sjua-åtta-nia.
För att utmana svensk hockeys stora, för att nå en semifinal eller mer, krävs dock vassare manskap. I Brynäs fall är centeruppställningen Steve Dixon, Jonathan Granström, Mads Hansen och Alexander Sundström, alldeles för stereotyp och i mångt och mycket grovjobbare och inte intellektuella playmakers.
Men...kan Gefle IF ta fyra poäng på två allsvenska matcher helt i avsaknad av inre mittfältare så kan väl Brynäs vinna matcher utan centrar av den typ Janne Larsson representerade. Att Micke Lind, en riktig hockeyhjärna, blev för gammal var trist, men även om ljumskar och höfter går att reparera ibland så kan ingen stoppa klockan.
Det här skulle egentligen handla om Nicklas Bäckström. Dennes hävdatecknare (Bäckisbloggen, kolla den via arbetarbladet.se och gd.se) Magnus Hägerborn använde halva arbetspasset för att fylla på mitt NHL-förråd – så jag hoppas att det blir ett långt Stanley Cup för den unge Valbokillen så att det går att stapla krönikor på varandra de närmaste veckorna.
I alla fall.

Nicklas Bäckström, Bäckis för oss – men Beckie för superpolaren Alexander Ovetjkin, slutade tia i NHL:s poängliga.
Det är mer än imponerande.
Att han var bäste svensk, här snackar vi om killar som Henrik Zetterberg, Daniel Alfredsson, Sedin och Sedin, kom av bara farten.
Nicklas Bäckström har inte fyllt 22 år än.
Utrymmesbrist gör att statistiken härintill får tala lite för sig själv.
Läs den noga. Bäckis är tia i NHL, han är svenskbäst, han är delad trea i hela NHL:s assistliga och han är en hel massa när det gäller spel i power play och sånt handlar mycket om därborta.
Det går inte heller att säga att Nicklas Bäckström glider omkring bakom Alexander Ovetjkin. I stället är det så att den lätt galne ryssen laddar – och Bäckis lägger pucken på plats.

Bäckis är en av anledningarna till att Washington Capitals gjorde 272 mål i NHL, bara Detroit och Boston var värre, och att det är lagets offensiv som ska knäcka New York Rangers. Att Washington helst inte vill vara i egen zon hänger ihop med att den egna målvakten spelat till sig ett namnbyte till Jose Threeormore.
I New York Rangers står Henrik Lundqvist. Det är han mot Bäckis och Ovetjkin. Start i natt.

Det gick vilt till i spelargången på Stadio Artemio Franchi i Florens när Fiorentina skulle möta Cagliari i lördags. Ett telegram meddelande nyss att två spelare blev avstängda i fem matcher för slagsmål.
Jag är glad att kunna meddela att Micke Sundlöv har alibi, han var upptagen med att värva Eero Somervuori.

Mer läsning

Annons