Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett lag i kris och det känns som rätt tid att ta farväl

Det drar ihop sig nu.
För Brynäs som har åtta raka matcher utan trepoängare. Och för mig personligen som snart fyllda 66 år och 42 år som sportjournalist.

Annons

På onsdag tackar jag för mig i spalterna. Matchen mot Rögle blir min sista krönika.
Även om jag inte har tänkt mig att mata duvorna i parken, så har jag som pensionär ingenting inplanerat så där direkt, men lite småjobb på huset i Furudal ligger närmast och så har dottern och hennes pojkvän köpt hus, jag råkade nämna att jag var rätt händig med att tapetsera och måla och då var det kört.
Och så ska jag naturligtvis inte sluta med att se Brynäs. Som pensionär ska jag naturligtvis fortsätta att gå på hockey, Brynäs, Valbo och IFK Ore i Furudals Hockeycentrum, det blir skönt att se hockey utan att behöva arbeta.
Jag ser fram emot att sitta i Läkerolen och kunna koppla av med de icke-hockeyskrivande redaktörerna Lutti och Widegren, utan att behöva registrera varje skott, varje passning eller så varje misstag som görs, ta sig en Falcon hos Löfqvist om man är på det humöret och slippa sitta kvar efter matchen och skriva ner mitt tyckande utan kunna gå hem när matchen är slut.
Vemodigt? Njaa, jag trodde nog att det skulle kännas värre.

Ur ett hockeyperspektiv är det rätt tid att sluta nu.
Jag upplever nämligen just nu lite av samma känsla som i fjol. Nämligen att matcherna är tråkiga, vilket är samma sak som att Brynäs spelar för dålig hockey just nu, matcherna håller för låg kvalité.
Först trodde jag att det berodde på mig, att det egentligen inte var så dåligt utan det var jag som var för negativ, därför hörde jag mig för med mina kolleger, när de tyckte exakt samma sak var det inte hos mig felet låg utan hos hockeyn.
Det tynger mig att ta farväl av Brynäs när det går som tyngst. Efter en så fin start på serien hade jag sett fram emot att få skriva mina sista krönikor i en positiv känsla och med en stark tro på Brynäs framtid.
Men framför allt hade jag väntat mig att jag som hockeyintresserad pensionär lugnt kunde invänta ett SM-slutspel. Var tidigare rätt säker på att Brynäs skulle gå till SM–slutspel
Det är jag inte längre.
Jag börjar allt mer börja tvivla på den saken.

Brynäs spelade sin åttonde raka match utan trepoängare.
Samtidigt som man släpper in sex mål på hemmais för första gången den här säsongen. Det om något säger en del om att det inte står rätt till.
Jag skulle kunna skriva att felet heter Anders Lindbäck. Men det vill jag inte, det är att göra det alldeles för lätt för sig, visst, Anders var långt ifrån bra och gjorde en lång rad av konstiga ingripanden, spred osäkerhet runt sig och blev alltmer skakis för varje mål som trillade in bakom honom.
HV:s fjärde mål var en riktig tavla, på topp kunde han kanske ha tagit något mer mål, att pucken tar både på egna lagkamrater som motståndare innan de går i mål behöver inte alltid vara lika med mål.
Jacob Markström blir borta i sex matcher. Jag var rätt säker på att Brynäs skulle klara sig bra utan Jacob i målet. Men Anders har nu visat sig väldigt darrig i två raka matcher som gör att det uppstått en risk att Jacobs frånvaro kommer att bli kännbar.

Anders har stått i tio matcher.
I dessa tio har Brynäs vunnit två, en oavgjord och hela sju har slutat med förlust. Brynäs med Markström i målet är ett helt annat Brynäs än med Lindbäck. Jag vill inte vara elak mot Anders, men så är det bara, jag tror nämligen att Anders känner av pressen och de höga förväntningarna som finns på honom och jag tror att han inte mår bra av allt snack om honom kontra Markström inför varje match.
Det är ingen överdrift när jag påstår att Markström vunnit många matcher åt Brynäs. Inte lätt att leva upp till det för Anders.
Och som matchen slutade kan man säga att Lindbäcks målvaktsarbete blev matchavgörande.

Brynäs är inte bra just nu.
Har inte varit det på länge. Jag är inte mannen att komma med råd hur man ska vända den negativa trenden, men så här kan det inte fortsätta, då blir det kvalserien den här säsongen också.
Man har inte samma fart som tidigare, jag saknar de explosiva spelvändningarna och man hjälps inte åt i kampmomentet där hög moral varit kännetecknade för laget.
Men det hedrar dem att de två gånger gjorde så att var liv i matchen, efter 0–2 och 2–5, men känslan var att HV hela tiden hade bra koll på händelserna.

Mer läsning

Annons