Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu ska Brynäs slåss för en bättre position

Det finns olika sätt att få ditt lag att vända en dålig trend. Man kan spela vackert, eller så kan man göra som Kyle Wanvig och Steve Dixon. Det vill säga ta en fight för laget.
– Det är så vi spelar där hemma, säger Wanvig.

Annons

Kyle Wanvig har blivit lite av en publikfavorit hos Brynäsfansen. Det är förvånansvärt med tanke på att han hittills bara gjort två poäng (1+1) på sina 11 matcher. Men det är hans fysiska spelstil som gjort honom så populär.

– Två poäng är inte vad jag hade hoppats på. Jag vet inte varför det inte blir fler mål och jag önskar att nån kunde berätta det för mig. I bland behöver man få igång sitt lag på ett annat sätt när målen inte kommer och samtidigt visa motståndarna att de inte får spela hur de vill, säger Wanvig.

I fredagens match mot Linköping gav han prov på just detta då han började svinga med Linköpings Ivan Majesky. Det ska då tilläggas att Majesky är en decimeter längre och 20 kilo tyngre än Wanvig. Men faktum är att det var LHC–spelaren som fick kliva av isen skadad.

– Jag sa till Steve (Dixon) att nu ska jag börja åka runt och förvirra Linköpingsspelarna och kanske ta en fight. Det var väl både av frustration för hur matchen gick och för att tända laget. Det blev väl Majesky för att han var närmast och för att han är en stor kille som kan försvara sig.

Tränaren Niklas Czarnecki tycker att tajmingen för det som hände var bra.

– Vi befann oss i ett läge i matchen där det var bra att visa känslor.

– Ja, det tycker jag. Men det kan ju naturligtvis skilja sig från gång till gång, beroende på utfall och konsekvenser. Det måste ju finnas en gräns också. Men mot Linköping befann vi oss i en situation där det bara var positivt för laget.

Wanvig åkte på en riktigt otäck smäll själv när han efter en tackling hamnade med ansiktet först i isen med ett spräckt ögonbryn som resultat.

– Ska jag vara ärlig tycker jag att tacklingen kom sent. Jag hade redan gått runt honom. Jag sydde några stygn och sen sa jag åt läkaren att jag var okej och att jag ville ut och spela igen. Jag har spräckt saker i ansiktet förr och det kommer inte bli den sista gången, säger Wanvig som fick en flashback av en liknande tackling för sex år sedan.

– Det var tur i oturen att jag landade på ansiktet. Jag fick knät förstört, jag tror det var 2002, då jag fick en tackling på samma ställe. Men den gången slog jag inte runt utan blev liksom kvar stående. Jag spelade vidare säsongen ut, men opererade knät efter säsongen.

I och med att Wanvig anslutit till laget har hans landsman Steve Dixon gått från att vara en "good guy" till lite mer av en "bad boy". Dixon som i vanliga fall bara ligger på i snitt en halv minut i utvisningsminuter har på senare tid varit inblandad i en del slagsmål. Senast mot Linköpings Andreas Pihl.

– Äh, jag har väl mest varit i lite smågruff, skrattar Dixon och fortsätter.

– Det är väl sånt som händer i stundens hetta. Det börjar som nåt litet bakom mål och sen eskalerar det.

– Ja, jag vet. Jag vet inte vad som har hänt, skrattar Steve.

Niklas Czarnecki är i alla fall nöjd med Dixon på senare tid.

– Han har lyft sig sedan Wanvig kom till laget. Deras spelstilar passar ihop, säger han.

Något som Dixon håller med om.

– Det har hjälpt mig mycket att få en spelare som spelar en liknande typ av hockey. Vi har spelat väldigt bra ihop hittills och vi måste försöka att inte tänka på att vi måste göra mål. En kväll kommer allt att stämma för oss och puckarna börjar ramla in.

Vi får väl se hur tufft det blir mot HV, men en sak är säker. Hade Lance Ward varit kvar i HV 71 vet ingen vad som kunde ha hänt i dagens match.

Mer läsning

Annons