Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tankar på ett stadsbibliotek

Gävle stadsbibliotek. Lugnt och fint. Vänlig personal. Jag får en fet lina ut på nätet på nolltid. Kan sitta här och skriva och surfa med massor av referenslitteratur på hyllorna. Här fann jag en fristad i början av 70-talet. Det fanns massor av böcker och tidskrifter. Satt i timtal och förkovrade mig.

Annons

Visst, det fanns böcker hemma, och det var viktigt. Det var också sällsynt lyckligt att folkbiblioteket fanns i vårt hyreshus en trappa ner. Där satt farbror Uno och pokulerade med byns läsande och efter något års flitigt studerande hade jag betat av det mesta. Samma sak med skolbiblioteket, där den ansvarige läraren Bergsten skötte utlåningen likt en regementschef sörjer för sin flocks andliga spis. Så när jag gick ut högstadiet hade jag i princip läst ut alltihop.
Men ett stadsbibliotek är ett stadsbibliotek. Och utan detta andningshål skulle åtminstone inte jag vara den jag är.

på diskussionen om ”elitklasser” som skolministern major Björklund lyckats få igång.
Ingen är lika duktig som skolministern på ta åt sig äran av att genomföra sådant som andra redan genomfört.
Vi har redan ”elitskolor” i Sverige, fast de kallas andra saker, som exempelvis ”profilskolor”. Skälet till detta nyspråk är att socialdemokrater har svårt att använda just ”elit” eller för den delen ”konkurrens”. Det är rena fördomarna, men ingår så att säga i sossesjälens disposition. De andra partierna har liknande Hang Ups om vad som är koscher och inte.
Således gick också många socialdemokrater i taket när Björklund lanserade sina elitklasstankar. Precis som alliansstrategerna förutspått fick vi en klyvning med sossarnas flumskola å ena sidan, och borgerlighetens kunskapsskola å andra sidan.
Visserligen var partiledaren Mona Sahlin inte alls tydligt emot tankarna, men andra såg till att Alliansen fick vad de frågat efter. En polarisering mellan s och borgerligheten skapades.

Men i stället för att bara säga tvärt nej till skolor med variation så borde s försöka triangulera sig ur det träsk som de nu hamnat i.

över socialdemokratiskt motstånd till ”elitklasser” och påminna om hur folk i s en gång i tiden ville förbjuda elever att ta hem skolböckerna, eftersom de ambitiösa därmed kunde dra ifrån. Eller hur socialdemokrater önskat korta sommarlovet eftersom det var orättvist med långa lov mot dem som inte kunde åka med päronen till sommarnöjet.
Men låt oss tänka konstruktivt. En lösning på att några mer studiemotiverade blir instängda av de mer modesta är att årskurserna avskaffas, så att eleverna får gå i den takt de utvecklas. Det är egentligen helt sjukt att alla som är födda samma år ska gå i samma klass. Det innebär att de som är biologiskt en vecka från varandra inte får gå tillsammans, medan de som är åtskilda av nästan ett år ska göra det.
Och tänk på tjejerna! De tvingas sitta i samma klassrum som pojkar vilka mognadsmässigt ligger fler år efter....

Detta är också en ordning som sakta börjar växa fram i skolan. Men det bör tydliggöras så att vi kan förnya skoldiskussionen lite. Så att våra utmärkta stadsbibliotek får fler besökare.


Mer läsning

Annons