Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ur led är tv-serietiden

Annons

På en bar i en turistort på Cypern visas gamla ”Vänner”-avsnitt. Om och om igen. I en evighetscirkel. Baren heter förstås ”Friends”.
Tv-serier kan tyckas linjära. Avsnitt som följer på varandra.
Men i dag är de snarare egna världar. Som pågår någonstans därute i ett tidlöst ingenting.
Man kan sätta på tv:n och upptäcka att familjen Bundy blivit tio år yngre än de var förra veckan.
Och medan jag befinner mig i inledningen av en tv-serie så har grannen redan laddat hem säsong två. 

Parallella världar är inte science fiction längre. Allting existerar samtidigt. Förpackat på dvd-boxar. Eller kringflytande på nätet. Eller reprisrullande på kabelkanalerna.
Man måste själv välja var man vill vara.
Tiden är död. Det är lätt att känna sig lost.
”Lost” är förresten en bra illustration av fenomenet. Det är länge oklart var seriens nödställda människor befinner sig. De tycks utkastade såväl utanför rummet (den geografiska kartan) som i ett hål i tiden. 

Med tv-serien ”Heroes” är dock denna nya verklighetsuppfattning liksom slutgiltigt fastslagen.
Hjälten Hiro Nakamura kan böja tiden. Han reser fram och tillbaka mellan ”nu” och ”då” i alternativa världar. ”Framtiden” ser annorlunda ut beroende på hans och andras agerande. Hiro råkar till och med träffa på en annan version av sig själv.
”Heroes” började sändas i amerikansk tv 25 september 2006. I höst går man in på säsong tre. I Sverige ligger Canal + ett halvår efter och TV 4 har ytterligare eftersläpning. 

Men det där är som sagt inte så viktigt längre. Det saknar numera betydelse var och när man kliver på tåget. ”Heroes” värld finns. Alltid. Någonstans.
Under några nätter i början av augusti försvinner jag in där. Sju dvd-skivor, 23 avsnitt.
Samtidigt är jag då på en helt annan station än miljoner andra ”Heroes”-tittare som redan vet ifall Hiro Nakamura verkligen lyckades med sitt uppdrag att döda massmördaren Sylar.
Och på ett helt annat tåg än de som hellre rest till ”Sex and the city”, ”In treatment”, ”24” eller kommande ”True blood”.
Borde det räknas som total alienation? Ego-tv? 

Nejdå. Det är bara nya tider. Visar ”Heroes”. Nya tidlösa tider.
Man får skäl att utvidga sin trånga världsbild. Man får lov att inse att det finns fler verkligheter än man någonsin kommer att hinna besöka.
Visst är det kaotiskt när Hiro Nakamura och hans heroes strular runt med den traditionella tidsuppfattningen. Men trots allt uppför de sig för det mesta som alldeles vanliga tv-serievänner.
När allt det här är över vill jag jobba med att rädda folk ur brinnande hus och så, säger superhjälten Claire.
Tv-tittandet som vi känt det må vara i upplösning men de grundläggande humanistiska värdena är det inte.

Mer läsning

Annons