Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utred värdmödraskap

Motståndet mot värdmödraskap är stort i Sverige. Men för den sakens skull får vi politiker inte ducka för frågan, skriver folkpartisterna Barbro Westerholm, Birgitta Ohlsson och Ann-Cathrin Larsson.

Annons

Vi har läst artiklarna i Arbetarbladet och följt kampen för föräldraskapet till baby Gabriel och känner starkt för föräldrarna Anders och Ewa-Leena. Som folkpartistiska riksdagsledamöter har vi, Barbro Westerholm och Birgitta Ohlsson, under flera år drivit frågan om att surrogatmödraskap måste komma upp till politisk diskussion. Verkligheten har sprungit förbi lagstiftningen och det är hög tid med en utredning om trygghet och skydd för barn som fötts efter värdmödraskap och värdmödrars trygghet.

I flera länder, till exempel i i flera amerikanska stater, Belgien, Georgien, Indien, Nederländerna och Storbritannien är det tillåtet med så kallat surrogatföräldraskap, det vill säga att en kvinna tar emot ett befruktat ägg och föder ett barn åt ett annat par. Surrogatmödraskap är dock en nedsättande term för något som leder till att en ny och efterlängtad människa får komma till världen och se dagens ljus. Därför vill vi döpa om det till värdmödraskap.

I Sverige har värdmödraskap hittills avvisats med etiska skäl. Trots detta ser vi att detta tillåts och fungerar i andra länder. Ofta tillåts bara värdföräldraskap i vissa situationer. Exempelvis finns det i många länder starka begränsningar vad gäller ekonomisk ersättning till den som är surrogatförälder. Frågan är komplicerad och rymmer många etiska ställningstaganden. Det är därför rimligt att frågan studeras närmare och utreds i lämpligt sammanhang. Principen om barns bästa måste då vara vägledande.

Det har under årens lopp blivit allt svårare att adoptera barn. Samtidigt har den medicinska utvecklingen gått vidare så att många människor som av olika skäl inte kan få barn får sin önskan om barn uppfylld. Inseminationer i heterosexuella parförhållanden blev tillåtna 1984.

Äggdonation i heterosexuella parförhållanden blev så småningom tillåten också i Sverige, men beslutet hade föregåtts av en period då svenska par åkte till länder där äggdonation var tillåten för att därigenom tillgodose sin barnönskan.

I dag finns det i Sverige också både heterosexuella och homosexuella par som reser utomlands för att bli föräldrar genom värdmödraskap.

Vilka par handlar det då om?

Det är heterosexuella par där kvinnan antingen inte har en fungerande livmoder eller av andra skäl inte kan fullfölja en graviditet. Här förekommer det att en nära kvinnlig släkting ställer upp som värdmamma.

Det är homosexuella manliga par vars spermier används vid befruktningen eller par där såväl ägg som spermier donerats.

Det är par som velat adoptera barn men som nekats detta på grund av adoptionsländernas negativa inställning till homosexualitet.

Även om värdmödraskap inte är tillåtet i Sverige så finns det svenska barn som kommit till världen genom ett sådant. Par åker till USA, Storbritannien eller Indien för att få tillgång till värdmammor.

Vi vet i dag inte hur många svenska barn som fötts efter värdmödraskap. Deras föräldrar vittnar om problem med svensk lagstiftning när barnen fötts. Barnen måste adopteras eftersom värdmamman betraktas som barnens mor. Här uppstår problem genom att adoptionslagarna i värdmammans land och Sverige inte är anpassade för denna situation. Det i sin tur återverkar på möjligheterna till föräldraledighet och försäkringar.

riksdagsledamot

riksdagsledamot

fullmäktigeledamot, Älvkarleby

Mer läsning

Annons