Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uttråkad av fotboll

Ständigt denna fotboll. Jag hade verkligen tänkt försöka skriva om någonting annat, men det är inte direkt så att kanalerna tävlar om att visa mest intressant tv just nu. Så det får bli fotboll i stället. I normala fall har jag absolut ingenting emot större idrottsevenemang, men under detta EM vill inte den rätta känslan infinna sig.

Annons

 

Det svenska landslaget har ju inte visat upp ett bländande spel den senaste tiden, så inte ens den patriotiska ådran lyckas ge mig förhoppningar om några större sportsliga framgångar. Och inget ont om våra europeiska alpfränder i övrigt, men fotboll är inte direkt det jag först tänker på när man pratar om Schweiz och Österrike. Med vissa undantag (matcher mellan ”de stora lagen”) upplever jag helt enkelt turneringen som ganska avslagen.

TV4:s sändningar har inte heller lyckats få mig på andra tankar. Snarare tvärtom. Generellt sett är sportredaktioners före-, paus-, och eftersnack bland det tråkigaste jag vet.

Under EM har man dessutom lyckats minimera allt hopp om en vettig analys ännu mer. Allt mellansnack har reducerats till några ynka alibiminuter för att kunna pressa in mer reklam än någon vanlig människa ska behöva utstå i en sittning. Men det är mer än reklamen som får mig att önska att exempelvis SVT visade turneringen.

Hela TV4:s stab av reportrar, kommentatorer och experter bildar en svårslaget beige enhet. Alla dessa kostymklädda män som tycks stöpta i samma form och som helt saknar förmåga att säga någonting som fastnar. De lyckas med konstycket att samtidigt låta både uttråkade och ansträngt flåshurtiga. Och den enda anledningen till att man fortsätter att anlita experter som Magnus Hedman och Pontus Kåmark måste väl ändå vara att man vill få övriga kommentatorer att framstå som intressanta.

Jag undrar även om bildproducenterna, som dock inte har något med fyran att göra, är rädda för att tittarna ska känna sig uttråkade. Vid varenda spelavbrott rullas repriser i en sådan mängd att de endast överträffas av svensk sommar-tv. Visst är det bra att kunna få se vissa spelsituationer igen, men ett visst mått av urskillning vore inte fel. Jag föredrar konstigt nog att följa spelet framför att se tränare stå och skrika i slowmotion.

Till sist, några ord om ett betydligt allvarligare ämne. I dokumentären ”Dagen de överlevde”, som visats i SVT, intervjuar James Gandolfini amerikanska soldater som stred i Irak och kom hem både kroppsligt och själsligt svårt sargade. Ämnet var mycket intressant, men tyvärr verkade det inte finnas något intresse för att ha några djupare diskussioner med soldaterna.

De fick visa upp sina proteser innan Gandolfini gav dem en klapp på axeln och tackade dem för deras insats för landet. På något sätt lyckades man vända denna mänskliga misär till en sorts osmaklig hjältehistoria. Bisarrt är bara förnamnet.

Mer läsning

Annons