Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vampyrer fortfarande populära

Det är med dubbla känslor som jag stänger av tv:n efter att ha sett det första avsnittet av ”True Blood” som började sändas i SVT i dagarna.

Annons

Alan Ball, som bland annat stod bakom succén ”Six Feet Under” har skrivit och regisserat den här vampyrserien som utspelar sig i den amerikanska södern.

Vampyrerna är här en del av det övriga samhället och ett möjligt tema kan vara deras rättigheter som minoritet, vilket kan bli intressant att följa. Annars verkar serien ligga i linje med många andra filmatiseringar av vampyrer, där de erotiskt laddade manliga vampyrerna är i fokus. Möjligen också i kontrast till de mer oskyldiga unga och snygga ”vanliga” tjejerna. Så framstår det i alla fall efter det första avsnittet, men förhoppningsvis skruvas det till ett snäpp under seriens gång. En förväntan som inte är orimlig med tanke på Alan Balls tidigare produktioner.

De senaste åren har vampyrerna varit en given del i populärkulturen och SVT har sänt serier för alla åldersgrupper. Bara nu i sommar gick ”Being Human” för unga vuxna och ”Vampyrskolan” för mindre barn. ”True Blood” däremot vänder sig definitivt till vuxna, inte minst för de explicita sexscenerna.

Men varför alla dessa vampyrer? Anna Höglund vid Växjö Universitet som skriver en avhandling i litteraturvetenskap om ämnet, tolkar det som att de mänskliga vampyrerna, som dominerat i skildringarna de senaste åren, är ett effektivt sätt att berätta om oss själva. Hon menar att vi i‑dag lever i ett samhälle med stora krav på disciplin och att det här trycket gör att vi alla har ett monster inom oss som vi kämpar mot.

En annan tolkning kan vara möjligheten att skildra ett utanförskap med stort svängrum. Jag tänker på John Ajvide Lindqvists roman och film ”Låt den rätte komma in”. Det är i‑alla‑fall den i särklass bästa skildringen av utanförskap som jag sett, både vad gäller den mobbade Oskar (Kåre Hedebrant) och den socialt eftersatta flickan/vampyren Eli (Lina Leandersson).

Ytterligare en möjlig förklaring har en av mina kollegor – som är expert på gängkulturer – och den handlar om vårt behov av att bearbeta och skildra tänkta fiender i film och litteratur. Rymdvarelser, ryssarna under kalla kriget och nu senast terrorister från Mellanöstern är exempel på tidigare hot.

Men när de farorna av olika anledningar förlorar sin kraft eller blir för verkliga, då söker vi efter andra yttre fiender som är på ett lagom ofarligt avstånd.

Och ur det perspektivet är ”True Blood” intressant att följa, eftersom vampyrerna/fienderna där har kommit för att stanna och måste accepteras som en del av samhället. Dessutom är serien både snyggt filmad och har hög spänningsnivå vilket definitivt räcker för att jag ska se nästa del.

Mer läsning

Annons