Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var är tjejerna?

Annons

Sveriges minst jämställda musikfestival. Ett föga smickrande epitet för Sweden Rock, hårdrockfestivalen som brakade igång för en vecka sedan och avslutades i lördags. I början av veckan rapporterade bland annat Sveriges Radio Blekinge att endast en handfull kvinnor fanns med bland de 75 band som gästade festivalen. Jag är inte förvånad, är du?

Arrangörerna försvarar sig med att hårdrock är en mansdominerad genre. Och så är det säkert, men det är knappast en ursäkt för att inte anstränga sig och söka bland läderbeklädda ben och håriga bringor efter de tjejer som faktiskt finns.

Från recensenthåll har Sweden Rock också fått kritik för att årets bokningar varit mossiga och mest liknat repriser med bäst före-datum som passerat för länge sedan. Två av tre headliners har varit där förut.

Föreningen Alarm som verkar för att lyfta fram tjejer som spelar i hårdrockband vill nu hjälpa arrangörerna att bli mer jämställda till nästa år. Hoppas att de är smarta nog att nappa på erbjudandet, då kan de nog nämligen komma tillrätta med mossigheten.

Kvinnors intåg i en genre står inte sällan för förnyelse. Det är ett sätt att förhålla sig till en tradition men samtidigt skapa sig ett eget rum. Salt-n-Pepa, som slog igenom som första kvinnliga hiphop-akt på åttiotalet, banade väg för storheter som Queen Laifah, Mary J Blige, och förnyare som Missy Eliott och Lauryn Hill.

Och inte sällan bli de störst inom sin genre, som Sverigeaktuella Dolly Parton är för countryn.

I dag öppnas festivalområdet i Hultsfred upp för tiotusentals besökare för 22 gången i ordningen. För den journalistiska jämnviktens skull har jag gjort en enkel uppskattning av antalet delkvinnliga respektive helmanliga akter på årets Hultsfredsfestival. Av runt 110 bokade soloartister och band har runt 30 kvinnliga medlemmar. Det ger en andel på runt 27 procent. Inte bra om man betänker att vi faktiskt utgör hälften av det här klotets befolkning.

En sak som slog mig i min helt översiktliga beräkning, och det här är en mycket subjektiv uppfattning utan några som helst vetenskapliga belägg, är att kvinnor i högre grad finns representerade inom dansmusik (dock inte i dj-båsen) och pop, än inom hårdrock, punk och hiphop. Av tradition mjuka och hårda genre, könsstereotypa mönster som slår igenom överallt.

Det är långt kvar till jämställdhet. Även i världens mest jämställda land finns ojämställda musikfestivaler och hur jämställd är din skivsamling egentligen? Min är ett riktigt praktexempel på patriarkatets envåldsvälde, där ledsna män med gitarrer utgör både stommen och dekoren. Marit Bergman, som ju skrev i antologin Fittstim för snart tio år sedan, erkände i en intervju i nya reportagetidningen Novell att hon kommer på sig själv med att tro att killar automatiskt vet mer om musik än tjejer, och därför vänder hon sig oftast till killarna i en konversation. Fy skäms Marit, fy skäms Sweden Rock och fy skäms på mig! Här gäller skärpning om vi ska kunna ändra på det här.

Mer läsning

Annons