Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vuxenångest

Att bli vuxen. Vad betyder det egentligen, att bli vuxen?
Tidigare generationer har alltid varit tvungna att bli vuxna något snabbare än oss som stiger in i vuxenlivet i dag. Förr blev du ut­kickad i arbetslivet när du var 18 år och sedan fick du klara dig själv.

Annons


Vår generation har enligt mig fått en mycket längre ungdomsperiod. De flesta 18 åringar
känner sig inte alls vuxna.
Ärligt talat känner jag mig inte vuxen och vill nog inte bli det heller.

När alla lite äldre människor talar om att ungdomsåren är deras bästa år så är det också ganska logiskt att man själv vill stanna kvar där. Men tyvärr går tiden inte att stoppa och nu är jag inne på student-slutspurten och huvudet kryllar av idéer och drömmar om vad man ska göra. Skaffa jobb, träffa människor och framförallt se så mycket av världen som möjligt.
Men tanken att inget av detta kommer hända etsar fast sig i min hjärna och om jag av någon anledning fastnar i Svensson-traditionen
så snälla skjut mig. Min största rädsla är fastna med ett skitjobb för att tjäna ihop till den där resan till Kanarieöarna en gång om året. Jag vill inte ha Volvo, villa, vovve och bortskämda barn respektive fru som tjatar åt en att måla om huset.

Varför kan inte vuxenlivet vara lika bra och spännande som till exempel mellanstadieåren? Då var allting så enkelt. Inga problem kunde få ner ens humör och det bästa med allt var man aldrig oroa sig för ekonomin.
Det är just det ekonomiska delen som gör det så pass jobbigt att bli vuxen. Nu MÅSTE du själv få ihop slantarna varje månad. Sen är det ju så att pengar vill man ha hela tiden,
men om jag själv fick välja skulle jag hellre sitta kvar i mellanstadiet och njuta av livet varje dag istället för att få må helvete i ett år för den där resan till Kanarieöarna.

Mer läsning

Annons